Debatt: Vi måste våga prata om undermåliga hunddagis!

Under många år, framför allt efter pandemin, har antalet hunddagis i vårt land ökat rejält. Länsstyrelsen har haft fullt upp och väntetiden för kontroll av nya ställen har varit ca 10 månader i Stockholms län. Själv har jag förhållandevis sent i livet sadlat om från att arbeta med ren administration på stora företag till att utbilda mig inom hund, och nu driver jag mitt eget hunddagis. Jag har på så sätt fått världens bästa kollegor!

Att starta hunddagis var inte helt självklart. Jag har kommit i kontakt med tillräckligt många för att veta att jag aldrig skulle lämna min egen hund på ett sådant. De hunddagis jag själv arbetat och praktiserat på har inte varit av den värsta sorten, men helt klart inte nått upp till den standard jag själv eftersträvar. Så för att få lite mer kunskap i frågan om hur det verkligen är ställt med landets hunddagis har jag frågat runt bland hundägare och personal med erfarenhet från olika verksamheter. Som man frågar får man svar och en för mig rejält skrämmande, men föga förvånande, bild har målats upp. Jag må sticka ut hakan nu, men det är dags att någon påbörjar debatten om våra hundars välfärd på hunddagis!

Inte sällan har jag upplevt rummen som trånga, och på de ställen jag besökt fanns inget mänskligt sällskap i rummen under dagen

Jag vill börja med att vända mig emot de oftast stora promenadgrupperna. Inte sällan går en personal med 5-10 (det värsta jag sett är 12) hundar på promenad samtidigt. Utifrån sett kan det säkert se nog så prydligt ut, men utifrån min synvinkel undrar jag; när får hunden möjlighet att nosa i lugn och ro? För det finns knappast möjlighet för en personal att hålla koll på och tillgodose detta behov i så stora grupper, och den hund som sätter nosen i backen rycks obönhörligen med när övriga hundar fortsätter framåt. Precis lika illa kan det gå för den hund som vill kissa, eller för den hund som är lite trött och inte har lika mycket fart under tassarna. Så kan det vara så att de ”prydliga” promenadgrupperna i många fall handlar om hundar som lärt sig att det helt enkelt inte lönar sig, eller till och med bestraffas, att försöka nosa på promenad?

Låt oss tänka till om inomhusmiljön också. När hundarna inte är ute på sina (vanligtvis två) dagliga promenader sitter de oftast inne i boxar eller rum, ensamma eller med flera andra hundar. Inte sällan har jag upplevt rummen som trånga, och på de ställen jag besökt fanns inget mänskligt sällskap i rummen under dagen. Om man, som jag läser på många hemsidor, erbjuder ”minst 60 minuters promenad eller utevistelse per dag” innebär det att en hund som är på dagis mellan 8-18 sitter utan annat sällskap än sina artfränder i upp emot nio timmar! Okej, dra ner det till åtta om vi tänker att hunden blir serverad lunch av en människa och kanske blir avtorkad efter en blöt kvart i rastgården. Är det ”mysigt” för hunden att ligga passiv i en bädd alla dessa timmar eller är det i ärlighetens namn ren hundförvaring?

Så kommer vi till en riktig vattendelare inom hunddagis. Spruta vatten eller ej? En kund till mig tog anställning på ett hunddagis alldeles nyligen. Redan första dagen kontaktade hon mig och förklarade att hon var tvungen att säga upp sig omgående då personalen på det dagiset sprutade vatten på hundar som skällde, gnällde eller gjorde för mycket väsen av sig. Hon berättade också att man hade en metod som gick ut på att inte bara rycka i kopplet när man ville ha hundarnas uppmärksamhet, utan också stampa hårt i marken framför huvudet på dem. Ägaren av det dagiset tyckte att det här med att spruta vatten på hundarna var en ”snäll” metod eftersom vatten inte är farligt. Det skär i mina öron när jag hör sådana dumheter! Att spruta vatten på en hund skapar obehag och är därmed en bestraffning, punkt!

Hur mycket ordentlig vila får en hund som ligger på helspänn och är osäker eller rädd?

Det finns dock gamla myter om hunddagis som jag däremot tror att vi behöver omvärdera. En sådan är att det skulle skällas i tid och otid på hunddagis. Det har jag själv inte upplevt, även om det säkert förekommer. Naturligtvis kan det skällas i vissa situationer där hundens förväntan är hög, eller vid lek eller vid en oväntad incident. Det är naturligt. Vad som i stället glöms bort är de tysta hundarna. De blyga, de försiktiga, de som gärna drar sig undan. Inte sällan blir dessa hundar allt mer passiva och drar sig undan så gott det går från övriga i den påtvingade flocken. Du hittar dem under soffan, längst inne i en bur (omgjord till koja) eller bara ensam i ett hörn. Den får dras fram när det vankas promenad och den följer oftast med ut utan energi och med huvudet sänkt. Hur mår dessa hundar kan man gissa? Tycker den hunden det är mysigt med sina sex rumskompisar eller skulle den kanske må bättre av att vila avskilt (eller som hos mig med mänskligt sällskap)? Hur mycket ordentlig vila får en hund som ligger på helspänn och är osäker eller rädd?

Det kan argumenteras för att hunddagis faktiskt är tillståndspliktig verksamhet och står under länsstyrelsens tillsyn. Det stämmer, och det har säkert hänt att något hunddagis fått en oanmäld kontroll som genomförts trots myndighetens allt mer utökade ansvarsområden och pressade schema. Man bör dock komma ihåg att det mesta som kontrolleras är de ”hårda” sakerna såsom brandskydd, ventilation och foderförvaring. Jag tvivlar starkt på att länsstyrelsens personal följt med på hundpromenad eller får svaret ”ja” om de mot förmodan skulle fråga personalen om de sprutade vatten på hundarna.

Hundägare, öppna ögonen! Denna text är mitt bidrag till att göra just dig medveten om vad som ofta försiggår på de ställen där din älskade familjemedlem spenderar hela dagarna. Jag vill uppmana dig att ställa frågor, vara kritisk, tänka själv! Alldeles för många litar på att personal på hunddagis är duktiga på hundar och att hunden har det bra. Tänk igen! Ju fler hundar desto mer intäkter, ju färre anställda desto bättre lönsamhet. Pressad ekonomi, låga löner och svårt att anställa långsiktigt gör att det kan vara extremt svårt att få hunddagis att bli lönsamma, med konsekvensen att hundarna får ta smällen när det blir trångt och "uppfostringsmetoderna" blir allt hårdare.

Men, finns det då inget positivt med hunddagis? Jo, om det är ett bra hunddagis med en sund person bakom så kan det absolut finnas ljusglimtar. För jag vill påpeka att det såklart finns bra hunddagis också. Där man umgås och interagerar med hunden, där man ser den som individ, håller den sällskap och låter den få utlopp för sina naturliga beteenden och behov. Där hunden kanske får träffa andra hundar i lagom stora grupper, vara ute betydligt mer än 60 minuter per dag och där hunden får vila i fred om den behöver.

Ett sådant hunddagis försöker jag driva. Jag är ödmjuk inför att det inte alltid är lätt, svårigheter finns inom alla branscher och uppstår för alla företagare. Men jag vet att jag aldrig kommer sluta kämpa för att ”mina” hundar ska trivas ut i tasspetsarna när de är hos mig. Den dagen jag är så pressad ekonomiskt att jag måste nagga på hundarnas välbefinnande – då lägger jag ner.

Det är mitt löfte.

Lina Vennerberg