Utvecklingen för jakthundsraserna är dyster. Flera raser håller helt på att dö ut. Det visar en statistisk kartläggning Svenska kennelklubben gjort av det senaste decenniets jakthundsregistreringar. Siffrorna oroar Gunnar Petersson, ordförande i Kennelklubbens jakthundskommitté.
Antalet registrerade jakthundsvalpar har sjunkit avsevärt mellan 2013 och 2023. Det visar en kartläggning av 21 jakthundsraser som Svenska kennelklubben gjort, på uppdrag av tidningen Jaktjournalen.
I en del fall har antalet registreringar halverats, medan vissa raser helt ser ut att vara på väg att dö ut.
Torkel Norling i Västra Götaland är eftersöksexpert, laikaägare och ledamot av Kennelklubbens jakthundskommitté. Han konstaterar att många jakthundsraser backar.
– Det har inte blivit lättare att ha hundar som är väldigt självständiga och har stort sök. I till exempel Västra Götaland är det med tanke på varg inte jätteroligt att släppa en hund som hänger i och är borta i flera timmar. Men man kan också tänka sig att den kraftigt minskade älgstammen även påverkar flera av raserna, säger Torkel Norling.
Han ser ett glädjeämne i att framförallt unga jägare intresserar sig för hundar som jagar rovdjur.
– Men det kan hända att numerären på den delen av jägarkåren är så liten, att en ökning av dem uppvägs av att många äldre jägare faller ifrån. När det gäller till exempel harhundar, så finns det inte en svenskhare här på Västkusten och då blir ju jakten annorlunda, säger Torkel Norling.
Han bor i Västra Götaland men har även ett torp i Värmland. Där har vargsituationen varit så svår att löshundsjakten har hämmats kraftigt.
– Det tråkiga är att jag inte kunnat släppa mina bästa hundar där, alltså de hundar som har stark jaktlust och stor självständighet och håller i länge i jakten. Istället har jag fått använda de hundar som jag egentligen betraktar som "dåliga". De bättre hundarna måste vi ha för att lösa de svåraste eftersöken, säger Torkel Norling.
Gunnar Petersson är ordförande i Svenska Kennelklubbens jakthundskommitté och bor i Småland.
– Viltstammarna har förändrats och det har blivit mer stöthundsjakt på dovhjort till exempel. Men jag tycker att det är alarmerande när våra svenska allmogeraser minimeras och kanske gör det på grund av förutsättningar vi inte kan styra över, typ våra rovdjur. Visst händer det att någon tax blir attackerad av kungsörn, men det är ytterligt sällan. Det handlar om varg, säger Gunnar Petersson.
Hur ska den här utvecklingen för jakthundraserna kunna vändas?
– Hade det funnits någon "quick fix" hade den redan satts in. Mycket handlar nog om att inse att det inte blir bättre av att gå över ån efter vatten och importera nya hundraser till olika jaktformer i Sverige. Jag tror att vi, oavsett vad vi ska jaga, har ruggigt bra hundar i Sverige i dag. De är friska och sunda på alla sätt och vis. De raserna ska vi vara rädda om, säger Gunnar Petersson.
Han tror att botten ännu inte är nådd när det gäller utvecklingen för flera jakthundsraser.
– Älgstammen har nog rasat snabbare än jakthundsraserna rasat i antal registreringar. Tyvärr tror jag att den karamellen kommer att bli ändå surare framledes, säger Gunnar Petersson.
