Shetland sheepdog, eller sheltie som den ofta kallas, är en stor hund i en liten söt förpackning. Rasen passar lika bra som arbetande och tävlande hund, som till renodlat sällskap.
Här får du veta lite mer om rasen:
1. Sheltien kommer ursprungligen från Shetlandsöarna. Där behövde torparna, som levde på fiske och fårskötsel, en liten gårdshund som både klarade av att vakta hemmet mot ovälkomna gäster, och hålla grönsakslandet rent från skadedjur.
2. De första exemplaren av Shetland Sheepdog hade mer lågställd och robust kroppsform än dagens representanter för rasen. Huvudet var bredare och pälsen betydligt mindre yvig.
Den första rasklubben för Shetland Sheepdog bildades 1906 på Shetland. Åtta år senare erkändes rasen av The Kennel Club. Starka intressen ville utveckla rasen till en utställningscollie i miniatyr. Det ledde till att många uppfödare korsade in collie i rasen.
Det har gett en iögonfallande ras med vacker päls i flera färger, lätta rörelser och elegant format.
3. Dagens shelties kan variera ganska mycket i storlek. Men en mankhöjd runt 37 centimeter för hanar och 36 centimeter för tikar är det vanligaste.
4. Sobel och vit, trefärgad och blue merle är de vanligaste färgvarianterna när det kommer till sheltiens päls. Men även svart-vita och svarta Shetland sheepdogs med tantecken förekommer.
5. Till Sverige kom den första sheltien år 1930. Här blev den snabbt omåttligt populär, inte bara för sitt vackra yttre, utan även för sin speciella karaktär.
Med sitt livliga kynne och sin kvicktänkthet har den gjort sig känd för att vara en följsam och hängiven liten arbetsmyra som passar de flesta hundälskare. Rasen har rönt framgång inom såväl utställningsvärlden, som på tävlingsbanorna för lydnad, freestyle och rallylydnad.
Men det är som agilityhund den ligger i topp internationellt. Där kommer sheltiens vighet, snabbhet och goda hoppförmåga verkligen till sin rätt.
Sheltien, som är mycket lättlärd, har också visat sig kunna bli en kompetent servicehund.
6. En del Shetland sheepdogs kan vara lite reserverade mot främlingar. Men de flesta shelties uppfattas som glada och frimodiga små hundar.
De är även kända för sin förmåga att umgås konfliktfritt med andra hundar. Det gäller både hanar och tikar.
7. Sheltien är en ”pälsig” hund. Trots det kräver den inte så mycket pälsvård som man kanske kan tro. En ordentlig genomborstning per vecka brukar räcka. Den silkigt fina pälsen bakom öronen behöver dock kammas oftare. Annars uppstår lätt tovor som är omöjliga att greda ut.
8. Ett stort plus med Shetland sheepdog är att det är en frisk ras. Antalet rasbundna sjukdomar är få. Men en del problem med ögonsjukdomarna CEA och PRA förekommer inom vissa avelslinjer. Detsamma gäller en tendens att drabbas av tillfälliga magåkommor och felväxande ögonhår.
Sheltien är vanligtvis en matglad liten krabat. Därför är det viktigt att se upp, så den inte blir överviktig. En Shetland sheepdog som blir för tjock kan, precis som hundar av större raser, få problem med sina leder.
