Svensk-danskt forskarlag har knäckt koden som ska göra labradorer friskare
Stora hundar, är på god väg att bli betydligt
friskare. En grupp forskare har kartlagt en gen, som tros ligga bakom så mycket
om hälften av all höftledsdysplasi hos hundar av rasen Labrador retriever.
Att hundar av större raser löper större risk att drabbas av HD, höftledsdysplasi, är känt sedan länge. En av de raser som är extra utsatt är Labrador retrievern.
Även om åtta av tio labradorer har friska höfter, drabbas hela 15 procent av måttlig grad av HD, det som hos Svenska kennelklubben, SKK, benämns som grad C.
Ungefär fem av hundra labradorer får stora problem, med en HD av grad D eller E.
Höftledsdysplasi är ett samlingsnamn för ett antal tillväxtrubbningar som gör att höftleden hos den hund som drabbas utvecklas felaktigt under uppväxten. Det kan ge upphov till svår smärta och problem med artros.
HD kan orsaka stort lidande, och att hålla en hund som drabbats smärtfri är ofta ett både dyrt och besvärligt projekt för dess ägare.
Vad som orsakar problemet har länge varit föremål för diskussion.
Dels verkar de påfrestningar hundar av större raser utsätts för då de under uppväxten mångdubblar sin storlek och kroppsvikt på bara några få månader, göra dem extra känsliga för tillväxtrubbningar, som HD. Dels verkar problemen ha ärftliga orsaker.
Den som vill skydda sin valp från ledproblem får ofta en hel uppsättning med förhållningsregler att hålla sig till från både uppfödare och veterinärer.
Valpen ska inte bara motioneras med hänsyn tagen till riskerna. Vad den matas med anses vara minst lika viktigt. Allt för att förhållandena under uppväxten ska bli optimala.
Men hur noga man än tar hand om sin valp och unghund, kan den drabbas. Ungefär hälften av all höftledsdysplasi hos exempelvis labradorer anses ha ärftliga orsaker.
Det tog ett forskarlag från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Köpenhamns universitet, Uppsala universitet och Svenska kennelklubben fasta på, när de för en tid sedan bestämde sig för att studera 114 000 DNA-markörer hos drygt 200 svenska hundar av rasen Labrador retriever.
Forskarna tyckte sig se likheter mellan en gen som kopplas till artros hos människor och en närliggande region i arvsmassan hos hunden som kopplas till förekomst av HD hos labradorer, samt även hos schäfrar.
Antagandet visade sig vara riktigt.
Labradorer med dubbel uppsättning av den skadliga genen hade ett betydligt sämre avelsindex för HD (13 enheter lägre) än hundar som hade dubbel uppsättning av den gen som skyddar mot riskgenen.
Kanske kommer man i framtiden med ett enkelt DNA-test att kunna se om vilken hund som helst bär på den skadliga genen.
Redan nu går dock eventuella problem hos renrasiga valpar från uppfödare anslutna till SKK att spåra med hjälp av avelsindex i Svenska kennelklubbens avelsdatabas.
HD-studien visar också att förekomsten av HD hos större raser kan minskas radikalt, genom ansvarsfull avel i vilken hundar med ärftlig risk att drabbas av höftledsdysplasi sållas bort.
