Jussi - hundsoldat med uppgift att skydda
När fienden anfaller har Jussi och hans matte Ulla inte många minuter på sig innan de ska stå redo att försvara Sverige. Som en del av Hemvärnet ska de tillsammans med sina kolleger skydda och bevaka miljöer som är viktiga att vi försvarar i händelse av krig.
Sedan Ryssland invaderade Ukraina och Sverige blev en del av Nato har antalet svenskar som söker sig till Hemvärnet ökat markant.
På kort tid har antalet ansökningar gått från cirka 8 000 per år, till 20 000 per år.
Att försvarsviljan är stor i vårt land råder det inget tvivel om.
Erfaret bruksekipage
Schäfern Jussi, 9,5 år, och hans matte Ulla Lind i Skänninge gick med redan 2016.
Ulla har i många år haft bruksträning och tävlande i lydnad som ett av sina största intressen, och det var genom kontakter i Brukshundklubben som hon först kom i kontakt med Hemvärnet. En informationskväll väckte intresset och sedan dess har det rullat på, som man brukar säga.
– På den tiden hade jag en schäfer som inte var något lydnadsämne. Han var mer av en stor brötig grovjobbare, som jag tänkte skulle passa för ett sådant här jobb, berättar Ulla Lind.
– Sedan tillkom den ”lilla detaljen” att man ska vara soldat också. Men jag körde på och det har jag inte ångrat en sekund.
"En kick att lyckas!"
Ulla och Jussi är en del av en grupp soldater som känner varandra sedan länge. De har regelbundna träffar där de övar tillsammans.
Ambitionen är att varje hemvärnsgrupp ska ha en egen hundförare. Men än så länge är antalet hundekipage som kvalat in i verksamheten för få för att det ska kunna bli verklighet.
– Vi är en grupp på åtta personer, en pluton i ett förband. Medlemmarna har olika yrken och vi har en fantastisk gemenskap, säger Ulla.
– Tillsammans löser vi olika uppgifter med hjälp av vår hund. Det är en sådan kick när man lyckas! Det går inte att beskriva riktigt hur bra det känns.
Krävande uppdrag
Hemvärnet ska stötta civilsamhället i kris. Hittills betyder det att Jussi fått genomföra tre eftersök och att Ulla kallats in för att dra brandslang vid skogsbränder och sanera skärgården från olja.
Den som är hemvärnssoldat får betalt för att utbilda sig och uppbär även ersättning vid organisationens olika insatser.
Ändå är det ganska många av dem som anmäler intresse, som efter hand inser att de inte har tid och möjlighet att fullfölja sina planer på att bli hemvärnssoldater.
Höga fysiska krav
För att klara uppdraget måste man gå flera utbildningar. Ska man verka som hundförare måste man dessutom ha en hund som passar.
– Kraven har ökat på senare år, framförallt fysiskt. Det märks också att vi har högre beredskap på grund av omvärldsläget. Att vara hemvärnssoldat idag kräver ganska mycket engagemang. Det är inte bara jag som ska hålla måttet, säger Ulla.
– Som hundekipage måste vi genomgå två funktionskontroller per år tillsammans. Så Jussi måste också visa att han håller rätt standard. Man behöver ha både kunskap och intresse för att jobba med sin hund. Själv tränar och tävlar jag ganska mycket, utanför uppdraget i Hemvärnet.
Hunden ska passa
Nästan alla som vill kan söka till Hemvärnet. Men för att kunna bli hundförare måste man ha en egen hund.
Något krav på vilken hundras det ska röra sig om finns inte. Men vovven måste ha en mankhöjd på minst 35 centimeter och ha en päls med underull. Den får inte vara äldre än fem år och den måste vara godkänd i MH-test.
Att hunden är skottfast är ett annat krav. Stark motor och intresse för spår är ytterligare ett par egenskaper som behövs.
"Fantastisk gemenskap"
Trots att hon inte sticker under stol med att livet som hundbefäl i Hemvärnet periodvis kan bli ganska krävande tvekar Ulla Lind inte att uppmana fler hundägare att söka.
– Vill man göra en samhällsinsats samtidigt som man försvarar Sverige tycker jag absolut att man ska testa om hunden man har uppfyller kraven, säger hon.
– Gemenskapen man får uppleva är fantastisk och att vara hundbefäl är en uppgift som är ganska svår – men samtidigt otroligt rolig.