Det är en liten hund, men pälsen kräver mycket arbete, berättar Annika.

"Vi fullständigt föll pladask" – Annika om sin dvärgschnauzer Lill-Rocky

Annika Ortmark Lind, 62 år, skaffade sin dvärgschnauzer Lill-Rocky för 3,5 år sedan.

Varför just en dvärgschnauzer?

– Jag och min sambo Tony hade förälskat oss i den rasen: Tuff, stark, glad och bra storlek. Passade vår livsstil i skog och med hästar.

Blev det som du tänkt?

– Bättre! Vi fullständigt föll pladask för denna charmiga hund, som hänger med på allt och alltid är lika cool. Tyvärr avled Tony efter en kort tid, han var svårt sjuk när vi hämtade valpen, och då blev Lill-Rocky min stora tröst. 

Hans bästa egenskaper?

– Lugn och trygg, jag kan göra precis vad som helst med honom och lämna honom ensam i stort sett var som helst. Han väntar tålmodigt på mig och skäller aldrig när han är ensam. Klok och kommunikativ. Snacka med hundar? Ja, definitivt med honom i alla fall!

Och sämsta?

– Ingen ”sämsta” sida egentligen, men lite för mycket jakt. Jag hade hoppats att han skulle vara mer ointresserad av vilt. Han kan också vara skeptisk mot nya (han)hundar, men om han får lite tid och man promenerar tillsammans, får han nya hundvänner allt eftersom. 

Vad gillar han bäst?

– Vara ute i naturen i timmar! Och sedan mysa hemma. Det är en både och-hund. Som bonus är han lekfull med oss människor (inte med andra hundar, dock). Vi gömmer saker som han letar upp eller så apporterar han sina favoritleksaker, just nu en mjukiskanin. 

Råd till den som funderar på samma ras?

– Inte låta sig luras av att det är en liten hund, de behöver vägledas med en trygg hand som kan sätta gränser. Men som vår uppfödare sa, allt som den har lärt sig vid fyra månader sitter hela livet. Så ta tag i eventuella oönskade beteende, som skall, vid tidig ålder. Vi klick-tränade tidigt bort utfall och skall mot andra hundar, idag är det inga problem och han skäller väldigt lite. Sedan rullar det på med världens bästa sällskap vid sin sida!

– En sak till – pälsen kräver mycket arbete och det ska man vara medveten om. Antingen får man lämna in på trim cirka fyra gånger om året (kostar en slant!) eller bli en hejare på att trimma själv. Det är roligt men tidskrävande.