Med sin tjocka fluffiga päls är bouvier des flandres den perfekta hunden för dig som gillar att pyssla om din hund lite extra. Enligt Anita Liew är den mysiga pälsen det bästa med rasen.
Redan som tioåring fick Anita Liew upp ögonen för bouvier des flandres. På gården där hon växte upp fanns det just en sådan hund, och den fångade hennes blick direkt.
– När jag såg den sa jag ”en sån där ska jag ha”, berättar Anita.
Trots sin önskan så blev det ett nej från hennes pappa- men däremot fick Anita en mellanschnauzer, hunden som blev början till kontakten med Svenska Brukshundklubben. Sedan dess har hon tränat alla sina tretton hundar genom åren på Svenska Brukshundklubben.
Efter att hennes dåvarande hund gått bort, väcktes återigen drömmen om en egen bouvier de flandres till liv. Runt 1983 skaffade hon sin första, och har inte varit utan sedan dess.
Idag har hon hunden Stina, fyra år och Trixie, tre år, som är från hennes egen kennel Rapide Ours. Anita har under åren fött upp totalt fyra stycken kullar och är sedan sju år tillbaka ordförande i Svenska Bouvierklubben. Med den långa erfarenheten håller hon med om hur rasen brukar beskrivas.
– Det är generellt sett en lugn och stabil ras, de är lugna inomhus men en bra kamrat utomhus som alltid är med på alla äventyr - som vandring, dra pulka och åka båt. Jag tycker de är trygga, eftersom de säger till om det kommer någon, berättar hon.
– Inte alla, men många av mina hoppar fortfarande jämfota vid besök.
Bouvier des flandres är nämligen kroppsvallare, och vallar just genom att hoppa upp och buffa till kossorna. Ett stort karaktärsdrag för rasen.
Det finns dock en del fördomar om att bouvier des flandres kan vara svåra och aggressiva - något som Anita har en egen uppfattning om.
– De har ju använts som gårdsvaktarhundar och det finns en viss reservation mot främlingar, men det är lite olika beroende på individ. Jag har en som hoppar i famnen på främlingar och en som är lite mer reserverad.
Eftersom bouvier des flandres är en hund som går med på det mesta, är det lätt för dem att anpassa sig efter sin ägare. Dock får man inte glömma att de är brukshundar och kräver någon form av aktivering.
– De kräver inte jättemycket aktivering, men man vill ju helst att hundarna kommer till någon som aktiverar dem. De är brukshundar, så bara man gör någonting med dem är det bra. Jag har nyligen provat agility och mina hundar älskar det! De är med på allt, säger Anita och fortsätter:
– Sen är pälsvård viktigt- de fäller inte så mycket, men kammar man dem inte så får de lätt tovor. Blir det tovor så är det kört, då måste det klippas bort.
Anita kammar igenom sina hundar ungefär en gång i veckan och badar dem två gånger om året.
– Det är inte så svårt men man behöver nog gilla att pyssla om hunden om man ska ha en bouvier des flandres.
Hur ser det ut med hälsan hos rasen?
– Jag har inte haft några jätteproblem, vi har inga problem med armbågar eller ögon, men det finns några som har problem med höftlederna. Där gör vi vad vi kan genom att använda hundar som är friska till aveln. I övrigt skulle jag inte säga att det finns något speciellt. Det stora problemet nu är att vi är få uppfödare, vi vill ju såklart att det ska födas fler valpar!
Rasen som Anita drömde om som tioåring har blivit den perfekta rasen för både henne och hennes man.
– Det hände att en hund vi hade gick bort ganska hastigt, då gjorde jag och min man varsin lista med raser vi kunde tänka oss. Den enda rasen vi hade gemensamt var bouvier des flandres, berättar Anita.
