Allemansrätten ger oss friheten att upptäcka naturen – men med en hund vid vår sida gäller det att hålla koll på vad som gäller när vi tassar genom vårt avlånga land.
Med sommaren kommer både lediga dagar och ännu mer värdefull tid med hunden. Det är en perfekt period för att utforska Sverige – från korta promenader i hemorten till längre vandringar i fjäll och skog. Lyckligtvis har vi något alldeles unikt som gör det möjligt: allemansrätten.
– Det är möjligheten för oss alla att enkelt bredda vårt friluftsliv. Det är verkligen något vi borde gå runt och vara stolta över på den internationella arenan – att vi har en så fin möjlighet, säger Nils Hallberg, miljörättsjurist på Naturvårdsverket.
– Just i den formen att det inte är en lag, utan en sedvanerätt, och ändå är den skyddad i grundlagen. Det gör den helt unik.
Men med rättigheter följer också ansvar. För att kunna njuta av allemansrätten måste vi visa hänsyn – till naturen, djuren, markägare och andra människor. Som hundägare får man dessutom ett extra ansvar på köpet.
– Alla förhållningsregler som gäller kring allemansrätten gäller också när man är ute med hunden. Men eftersom man har med sig en hund får man tänka på att ansvaret blir ännu ett snäpp högre. Det gäller att se till att man inte stör, förstör eller orsakar skador. Man får anpassa sig efter var man är, vad man gör och vilken tid det är på året, förklarar Nils Hallberg.
Särskilt under perioden 1 mars till 20 augusti – när många vilda djur har ungar – är det extra viktigt att ha koll på sin hund. Då säger paragraf 16 i lagen om tillsyn över hundar och katter att hundar ska hållas ”under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt”. Med andra ord – inget direkt koppeltvång, men hunden ska vara så under kontroll att det i princip är som om den gick i ett osynligt koppel.
Enligt Nils Hallberg är det en formulering som lämnar en hel del att önska.
– Det borde rimligtvis stå ”ska hållas i koppel”, säger han. Kan den genomsnittliga hundägaren verkligen garantera att hunden aldrig, i något läge, avviker från ens sida – oavsett vad som händer?
– Visst finns det sådana hundar, men de är knappast ens en procent av alla. För de allra flesta innebär lagen i praktiken att man – av hänsyn till alla små djurungar – bör hålla hunden strikt i sin omedelbara närhet där man har direkt uppsikt över vad hunden hittar på.
Som hundägare har man ett så kallat strikt ansvar som innebär i praktiken att du som hundägare är ansvarig för vad din hund hittar på alldeles oavsett om det sker av ren olyckshändelse eller om det är av ren illvilja.
– Kort sagt: oavsett vad hunden får för sig, så är det du som hundägare som bär ansvaret.
Så när sommaren nu gör sitt intåg och allt fler söker sig ut i skog och mark, är det klokt att bära med sig allemansrätten – och dess tvilling, skyldigheten – i bakhuvudet.
– Tänk dig allemansrätten som ett mynt – på ena sidan står det ”rätt” och på den andra ”skyldighet”. Det kommer många skyldigheter med att göra rätt, så även om man har rätten så kommer det med krav på att man beter sig på ett vettigt sätt.
– Ett uttryck som är väldigt klokt och bra är ”inte störa och inte förstöra”. Lyckas man hålla sig så att man inte stör och inte förstör, då har vi egentligen inga problem att tala om.
