Antalet inkomna rapporter om misstänkta biverkningar av läkemedel till djur har nästan fördubblats mellan 2020 och 2024, enligt Läkemedelsverket. Men myndigheten ser positivt på ökningen eftersom rapporterna är en viktig del i säkerhetsövervakningen av djurläkemedel.
Totalt inkom 1281 rapporter om djurläkemedel 2024, jämfört med 664 rapporter under 2020. Flest antal rapporter som inkommit under 2024 avser djurslagen hund, katt och häst.
– Den här ökningen är något positivt eftersom rapporterna i slutändan kan vara en viktig del i att läkemedlen blir säkrare. Inkomna rapporter kan exempelvis gälla feber och svullnad efter vaccination eller mag-tarmbesvär efter behandling med smärtstillande, säger Susanne Lindahl, enhetschef vid Läkemedelsverkets enhet Veterinärläkemedel i användning, i ett pressmeddelande:
– Under 2024 uppmärksammade vi även att människor fått misstänkta biverkningar efter exponering för djurläkemedel och även det motsatta; att djur fått misstänkta biverkningar efter att ha exponerats för läkemedel till människa, fortsätter hon.
Att antalet rapporter sedan 2020 nästan har fördubblats kan bland annat bero på att läkemedelsföretagen sedan 2022 har krav på sig att skicka in även icke-allvarliga rapporter till den EU-gemensamma databasen för misstänkta biverkningar. Även antalet rapporter till Läkemedelsverket har ökat under samma period.
Även den nya e-tjänsten som kom i juni 2024 kan ha bidragit till ökningen, liksom att myndigheten under 2024 gjort flera kommunikationsinsatser om just vikten av att rapportera biverkningar, menar de.
– Varje rapport om en misstänkt biverkning bidrar till bättre kunskap om läkemedel. Alla rapporter om misstänkta biverkningar används för kontinuerlig övervakning av nytta och risk för läkemedel. Veterinärer är skyldiga att rapportera misstänkta biverkningar, men det är viktigt att känna till att även privatpersoner kan rapportera, alternativt prata med sin veterinär som sedan ska rapportera in misstanken till Läkemedelsverket, säger Susanne Lindahl i pressmeddelandet.
Källa: Läkemedelsverket
