För ett drygt år sedan attackerades Theo av en schäfer så illa att hans ben fick amputeras. Matte Tina Andersson var övertygad om att de skulle förlora sin älskade hund. Men idag är Theo mot alla odds en pigg och glad åtta-åring - på tre ben.
Den 8 januari ifjol ringde det i telefonen och Tina Andersson i Eskilstuna glömmer aldrig det samtalet. Hundrastaren Eva ringde med panik i rösten och sa. “Kom hit genast. Theo har blivit biten och är svårt skadad”.
– Det var fruktansvärda minuter innan jag hann dit. Jag mötte Eva med Theo i famnen, han var inlindad i en filt. Han låg bara helt stilla och tittade med stora ögon.
Tina la Theo i framsätet i bilen och körde i ilfart till veterinärkliniken i Strömsholm.
– Jag tror knappast att jag höll någon hastighetsgräns. Men den halvtimme det tog var en av de längsta i mitt liv. Jag trodde vi skulle förlora honom.
Theo fick omedelbart vård och Tina och hennes dotter Sara hoppades in i det längsta att det inte skulle var så farligt. Hunden hade svåra sår i nacken efter schäferns bett, men såg i övrigt hel ut, inte alls särskilt blodig.
– Men snart gick vi besked från veterinären att Theos ben inte gick att rädda. Ville vi amputera? Och vad säger man i en sådan situation? Självklart ett ja.
–Gör allt ni kan, svarade vi.
Men vad var det då som hade hänt Theo, en åtta-årig blandning av papillon och pomeranian, känd som kvarterets solstråle och en stor favorit bland alla barn?
Ja, det går inte att beskriva som något annat än en attack. Hundrastaren Eva var ute på sin vanliga runda med sina hundar, och Theo var en av sex mindre hundar. Då dyker en kvinna upp med två schäfrar, okopplade. ”Det är ingen fara”, ropade hon. “De är vana vid hundar.”
Men blixtsnabbt gick ena schäfern till attack mot Theo. Desperat försökte Eva få hunden att sluta bitas, men förgäves. Det var först när hon la sig på schäfern som den gav upp. Kvar låg Theo, till synes livlös.
–Schäferns ägare var också väldigt ledsen och bedyrade att det aldrig hade hänt tidigare. Men det visade sig vara en ren lögn. Jag blir så förbannad när jag tänker på det, säger Eva.
–Varför den gav sig på just Theo, får vi ju aldrig veta. Kanske var han bara närmast, för ingen hundarna gjorde något som kunde provocera.
Nu väntade några långa jobbiga dagar, medan Theo var kvar på djursjukhuset.
–Efter fem dagar fick han komma hem, men jag glömmer aldrig när han vaknade en natt och bara skrek. Vi åkte ju in direkt in igen, men troligen hade han bara en mardröm och återupplevde attacken.
Den åtta-årige Theo har dock visat sig vara en riktig tuffing. Förvånansvärt bra har han accepterat sitt nya trebenta liv och har fått tillbaka nästan all sin gamla energi och livsglädje.
–Men han har blivit lite mer avvaktande och försiktig när vi är ute på promenad. Och han orkar ju inte gå lika långt såklart, men har accepterat att han får åka vagn i stället.
–Theo är så otrolig du duktig, säger Tina. Han försöker hela tiden vara så positiv han kan över sin situation.
Förutom att Theo och matte Tina har fått sina liv förändrade, finns det ytterligare ett tråkigt efterspel: pengar. Den totala veterinärnotan slutade på 120 000 kronor och det är ägaren till schäfern som är skyldig att betala. Men eftersom Theo var lite äldre, enligt ägarens försäkringsbolag, betalade de bara ut 30 000 kr till Tina. Tinas eget bolag sköt till 30 000, men 60 000 kronor har Tina fått betala ur egen ficka.
–Som tur är fick jag ett litet arv av pappa som jag har använt. Jag vet att pappa skulle ha velat att vi räddade Theo, säger Tina och fortsätter:
–Visst kunde jag göra en rättslig process av det hela. Men det orkar jag inte just nu.
Efter händelsen har Tina varit i kontakt med schäferns matte flera gånger (den andra schäfern var inte hennes). Det visade sig att schäfern har gått till attack mot flera hundar tidigare och att Theo inte alls var ett undantag.
–Hon har helt enkelt inte klarat av att hålla hundarna, inte ens när de varit kopplade.
Den angripande schäfern måste nu kopplas med ett max två meter långt koppel, efter ett föreläggande från länsstyrelsen. Det är alldeles för dåligt, menar Tina Andersson.
–Jag blir både ledsen och arg, munkorg borde ju vara det minsta, tycker man. Det är dåligt att det inte blir större åtgärder, särskilt som schäfern attackerat tidigare.
Schäferns ägare bodde tidigare i samma kvarter som Tina, men har nu flyttat.
–Det får väl ses som en liten seger, att vi inte behöver stöta ihop med varandra mer, säger Tina.
Nu fokuserar Tina och dottern Sara på att ge Theo ett så bra liv som möjligt. Han har fått lite nya ramper i hemmet, hoppar snällt upp i sin hundvagn och busar med sin hundkompis Charlie hemma, en pomeranian. Trots allt tycks han vara nöjd med tillvaron.
–Theo är en hjälte, tycker jag, säger Tina.
