Från hästtjej till hundtjej - Cecilia Åkerblad blev omedelbart kär i den karaktärsstarka rasen basenji. Vett och etikett är väldigt viktigt för dem, berättar hon.
Efter flera års letande hittade Cecilia Åkerblad äntligen den rätta rasen - basenji.
– De är vackra och man blir attraherad av deras utseende och rörelse. Jag blev förälskad eftersom de är individer och de har de gamla instinkterna kvar, berättar Cecilia.
Idag har hon haft totalt tio hundar och varit delägare till ytterligare några fler under tjugo års tid. Hon driver kenneln Mi Mijas i Alingsås, och har för närvarande fyra hundar - MiMi sju år, Rafa två år, och de femton veckors gamla Gamba och Chego.
Cecilia berättar att de är en väldigt självständig ras som inte gör något den inte vill, och hon är inte den enda basenjiägaren med den uppfattningen, vissa säger att det till och med kan vara som att försöka träna en katt- snarare än en hund.
– Ja, lite så är det, men sen så tycker de det är jätteroligt. Vissa säger att de är tröga, och nej, så är det inte. De lär sig väldigt fort och det kan därför bli tråkigt i längden, förklarar Cecilia.
– Men som de flesta raser så vill de ut och motionera, de är ju byggda för att kunna transportera sig långa sträckor på ett energisnålt sätt. Så man kan springa mycket med dem. De orkar i princip hur mycket som helst.
Men det är inte bara löpning som gäller med basenji, utan de tycker även det är roligt med till exempel agility, freestyle och rallylydnad. Det är dock en ras som är svår att ha lös.
– De har en kombination av väldigt gott självförtroende och en aktionsradie som är väldigt stor- vilket gör att de kan komma riktigt långt om de springer iväg. Sen har de också en jättestark jaktinstinkt, eftersom de är till för att jaga småvilt i Afrika. Men när de är inomhus så är de jättelugna, de är väldigt av och på.
– Det är viktigt att läsa på vad de har för behov, man behöver förstå att det är en urhund och de är väldigt egna. Jag brukar säga att man får räkna med att man kanske inte kan ha hunden lös eller träna lydnad på hög nivå. Är man fortfarande intresserad efter det så kan man fortsätta läsa på, säger Cecilia.
Hon förklarar att det finns vissa krav för de som ska köpa valp av henne- man behöver något som hon kallar för ”basenjikörkort”.
– Jag vill absolut träffa köparna och de ska träffa hundarna först. Sen är det viktigt var hunden kommer att vara under dagarna. Basenjis tycker inte om att vara själva. Självklart ska man börja träna det redan som ung, men det är inte en hund som trivs med att gå hemma själv.
I samma veva som Cecilia köpte sin första basenji så utbildade hon sig till hundinstruktör och lärde sig mycket om hundspråket.
– Då är det häftigt att se en basenji, för de är oerhört tydliga i sitt språk. Vett och etikett är också väldigt viktigt för dem. Du ska bete dig rätt och det klassiska - att du vänder dig inte över en basenji, utan du sätter dig på huk och låter den komma och hälsa.
Med deras korta päls och mycket noggranna renlighet är de lättskötta.
– De fäller knappt, lite på våren men annars så är det egentligen bara kloklipp man behöver tänka på. De är väldigt duktiga på att hålla sig själva rena likt katter. De hjälper även varandra att tvätta sig- sätter jag in dem i bilen efter en lerig promenad så har dem tvättat rent sig tills vi är tillbaka, förklarar Cecilia.
Trots de många unika egenskaper som finns hos rasen måste det som fascinerar mest nästan vara deras unika läte.
– De joddlar när de blir glada, till exempel när man kommer hem. Men det är faktiskt inte alla som joddlar, vissa pratar mer än andra. Jag har haft en som inte joddlat alls.
Cecilia berättar att hon tycker att fler ska skaffa basenji. Det är en fantastisk ras som kräver förståelse och engagemang och hon hoppas att fler får upp ögonen för rasen.
– Man ser ibland på sociala medier att folk säger att det är en svår första hund, men där vill jag säga att det behöver inte alls vara så. Ibland kan förstagångsköpare fungera allra bäst, eftersom de inte har så många förutfattade meningar.
