Skidor med hunden handlar om mer än bara glädjen i att vara ute tillsammans – det är ett tillfälle att utveckla både träning, samarbete och kommunikation. Genom rätt förberedelser och tydliga kommandon kan du och din hund bygga upp ett starkt teamwork, där ni båda lär er att lita på varandra i vinterspåret.
Att få dela vinterns gnistrande dagar med sin hund är en av årets höjdpunkter för mig. Med en samojed känns det som att vi båda hamnar i vårt rätta element när snön börjar falla. Känslan av att vara ute i den vita, kalla naturen är speciell, och att få dela den upplevelsen med sin fyrbenta vän gör det hela ännu mer meningsfullt.
Så även om vintern i Sverige kan variera, gäller det att ta vara på de dagar då vi kan ta på oss skidorna och ge oss ut i spåret, skogen eller på fjällets vidder.
Att åka skidor med hunden är inte bara ett fantastiskt sätt att få motion. Det är också en aktivitet som stärker bandet mellan hund och människa eftersom det innebär ett arbete tillsammans mot ett gemensamt mål.
För både fyrbent löpare och tvåbent åkare finns mentala och fysiska fördelar, såsom att få utlopp för energi och hålla sig i form. Få hundar är så nöjda och trötta som efter en skidtur, men kanske vissa raser lite mer än andra.
Som med alla aktiviteter så existerar det hundraser som är mer lämpande än andra. För just skidåkning finns ju draghundar som alaskan malamute, siberian husky eller, som i mitt fall, samojed som har det lite lättare.
Men dessa raser har bara ett litet försprång då de har draget i blodet och de flesta hundar kan lära sig att dra. Nyckeln är att anpassa upplägget efter hundens förutsättningar och att lyssna in vad som fungerar bäst för just er.
Det är viktigt att vara lyhörd inför hundens fysiska form, ålder och eventuella hälsoproblem. En ung och frisk hund klarar längre och intensivare pass, medan en äldre hund kan behöva ett lugnare tempo och kortare turer. Det viktigaste är att hunden känner sig trygg och har roligt – hela poängen med att åka skidor tillsammans är att skapa en glädjefylld aktivitet ni båda uppskattar.
När ni är ute i spåret vill du att hunden ska ligga framför dig med en sträckt lina mellan er, vilket kräver lite träning. Ett tips är att från början göra en tydlig skillnad mellan ”dragutrustning” och vanliga promenadsaker. Ett dragbälte till dig och en sele till hunden signalerar att det är dags för en annan typ av aktivitet. När hunden är i sin sele förstår den att uppgiften är att vara framför, med linan sträckt.
Du kan börja träningen under vanliga promenader. Låt hunden ha på sig selen och koppla linan till midjebältet. Gå på en rak väg utan störningar och belöna så fort hunden går framför dig med linan sträckt. En godisbit kastad lite längre fram kan motivera hunden att hålla positionen, och med tiden kan du ersätta godiset med verbalt beröm.
Målet är att hunden lär sig att hålla linan sträckt framför dig – och att det lönar sig att göra så.
För att lära hunden att dra och att ha något bakom sig är det bra att börja med att spänna för en trasmatta. Den är rörlig och tyst och skrämmer inte hunden. Sen är det bra att gå upp på lite vikt som kedjor eller ett däck. Då lär sig hunden att dra med motstånd och sträckt lina samt lägger sig bra i position och använder trycket i benen och muskler på rätt sätt. Detta kan du dessutom träna in på barmark innan den första snön kommer. Kom ihåg att om hunden ”fastnar” att du inte direkt hjälper hunden utan uppmana hunden att lösa uppgiften själv och fortsätta att dra framåt. Tänk på att aldrig ha mer än tjugo procent av hundens kroppsvikt som tyngd.
När hunden förstår grundläggande konceptet att gå framför dig med sträckt lina, kan du börja introducera lite rörelse, till exempel lätt löpning över kortare sträckor. Börja med korta sträckor för att hålla kontrollen. Ge tydliga signaler om hunden hamnar för långt bak, stannar eller tappar sin position där du kan ändra riktning, och när hunden svarar rätt och går tillbaka framför dig, belöna omedelbart. Med riktningsändringar är det även en bra möjlighet att få in kommandon som ”höger”, ”vänster”, ”framåt”, och framför allt, ”stanna” som kanske är det viktigaste under turen.
När ni väl står redo med skidorna på gäller det att se hela upplevelsen som ett träningspass. Få igång kroppen och värm upp innan ni börjar åka skidor genom att starta med en promenad för att undvika skador, särskilt när det är kallt. Hunden får även en möjlighet att nosa av sig och göra sitt då man inte vill att hunden senare ska stanna när man väl är på skidorna.
Själva skidåkningen innebär en annan rytm och ett högre tempo än ni är vana vid från promenader, så ta det lugnt i början och vänj hunden vid rörelsen. Det är bättre att börja med kortare turer och ha kontroll än att direkt satsa på fart och längre sträckor.
Skidåkning med hund handlar mer om samspel och kommunikation än om hastighet. Lyssna in din hund och anpassa tempot – det ska vara en positiv upplevelse för er båda.
Mot slutet av turen är det dags att börja varva ner. Låt tempot sakta av för att minska risken för stelhet eller överansträngning, precis som efter ett träningspass.
När ni är tillbaka är det bra att ge hunden en kort massage och lite stretching, vilket hjälper återhämtningen och stärker er kontakt. Den mjuka massagen ger också en chans att känna igenom och lära känna hundens kropp.
Avsluta skidåkningen med vatten och något litet ”snacks” att äta – både för dig själv och hunden. Det här är en av de där stunderna då man bara kan njuta av att ha upplevt något fint tillsammans. När ni står där, trötta men nöjda efter en dag i vinterlandskapet, påminns man om varför man väntar hela året på den här årstiden.
