Hoopers är en relativt ny sport i Sverige – och särskilt i Norrland. På Umeå brukshundsklubb har man startat en verksamhetsgrupp för sporten, och nu hoppas man på stort intresse. Det är Karin Hentschel, som själv är utövare, som hoppas att både träningar och tävlingar kan anordnas här uppe – så fort sporten blir godkänd i Sverige.
– Hoopers är en skonsam och rolig sport, och den passar alla typer av hundar, säger Karin.
Ursprungligen kommer hoopers från USA och bottnar i agilityn. Föraren står still i en ruta och dirigerar runt hunden i en numrerad bana.
– Det är inga tvära kast eller hopp, och man har en kort rak tunnel. Sedan har man “hoops” som bara är en U-båge som man ska springa i genom, och tunnor som ska rundas. Du som förare blir anvisad en position, en ruta eller linje som du får röra dig på. Och där ska du dirigera din hund på tävlingsbanan som är 30 x 30 meter, säger Karin Hentschel och fortsätter:
– Eftersom det är distanshantering av din hund på stora avstånd så är detta nog bland den svåraste hundsporten som finns. I agility springer du med och kan visa hunden, men i hoopers behöver du en väldigt självständig hund. Hunden måste även kunna se banan själv för att kunna ha fart.
Karin tränar själv hoopers med sin tioåriga papillon, som älskar att jobba med fart.
– Vi har sysslat med det mesta. Rally, nosework och spår, hon har mycket energi. Det var en slump att jag såg hoopers, och i den vevan avtog agilityn för oss båda, på grund av hennes ålder och min kropp. I hoopers står man som förare still, det är ett slags distansarbete man gör med hunden, säger Karin Hentschel.
För två år sedan startade Karin en verksamhetsgrupp för hoopers på Umeå brukshundklubb, och efter det har det rullat på och folk får mer och mer upp ögonen för sporten.
– Min hund skadade ryggen och då blev hoopers ännu mer lämpligt eftersom det inte är tighta svängar, hopp eller balanshinder. Här uppe fanns ingenting, varken utrustning eller aktiva människor. Så vi började köpa in lite hinder och jag pratade med brukshundsklubben för att få snurr på det. Då började det dyka upp lite intresse och vi startade en verksamhetsgrupp, säger Karin.
Karin menar att det är ett stort glapp med klubbar som har hoopers i de norra delarna av landet.
– I dag finns det klubbar från Gävle och nedåt, men sedan finns det ingenting förrän du kommer till Umeå. Så det är ett rejält glapp, men vi försöker hålla verksamheten i rull.
Vad passar hoopers för typ av hund?
– Det passar alla hundar! Vi har haft alla sorter, till och med en stor saluki. Det handlar om hur villig hunden är att lära sig att jobba. Det passar förträffligt för äldre hundar och förare, eftersom det är väldigt skonsamt.
