Enya Habel är en av de mest framgångsrika agilityförarna i Sverige och har en lång meritlista, allt från SM till VM. Hennes första hund, en terrier, skaffade hon när hon var 16 år – där började resan och efter det fastnade hon.
Det var under gymnasieåren Enya fick upp ögonen för agility, och sedan dess har det inte varit något annat.
– Jag flyttade in på ett internat och gick en hundsportslinje. Det var där jag sprang på agility för första gången. Jag hade tidigare hållit på med hästar, men fastnade för smidigheten med hund. Man borde kanske gått en kurs, men jag är i princip självlärd. Jag blev helt hooked och tränade på och började så småningom tävla, säger Enya Habel.
Enyas första hund var en terrier – som hon tävlade på hög nivå.
– Jag började med terrier, otroligt frustrerande där och då – men jag har lärt mig enormt mycket. Hon gjorde ingenting för att jag ville det, utan det var ett konstant utbyte med vad jag och hon ville. Mina shelties har varit enklare där, säger Enya.
För sju år sedan flyttade hon upp till Norrbotten för att satsa helhjärtat på agility.
– Sedan dess har jag levt på agilityn genom mycket kursverksamhet. Det har varit många resor – men nu är det mer online. Det är svårt att satsa när man bor här uppe, man måste tycka om att köra bil, säger Enya och fortsätter:
– Efter jag kvalat till mitt första VM flyttade jag upp. Många ifrågasatte det valet, eftersom det är långt ifrån allt och långa vintrar. De sju åren jag bott häruppe har jag gjort allt för att visa att det är möjligt.
På gården bor Enya och hennes sambo Markus samt deras fem hundar.
– Mina hundar som jag har i fokus är två shelties och en border collie. Min äldsta sheltie, Party, är tio år nu. Hon har tävlat i landslaget sedan 2018 och hon har sprungit sex VM. Hon har vunnit SM flertalet gånger, NM, tre medaljer från VM och två från EM, säger Enya.
Enya har byggt hall och startat kursverksamhet i Luleå, och öppnat upp stora möjligheter för agilityekipage i Norrland.
– Jag skapade tävlings- och träningsmöjligheter här uppe. Bland annat ett event som drog in tävlande från 15 olika länder, bara för att tävla agility i Luleå. Vi har byggt en hall – det var inte lätt, men roligt att visa att det är möjligt. Jag har försökt skapa förutsättningar här uppe, men det är inte plättlätt att bo här uppe och satsa, säger Enya.
Det börjar närma sig slutet av Partys karriär och i år hoppas Enya kunna kvala in henne till sitt sista VM.
– Partys sista säsong blir i år – och min dröm är hon ska gå sitt sista VM nu 2025. Hon gick sitt första VM i Sverige 2018, så nu vill jag sluta cirkeln genom att starta på hemmaplan igen. Det hade varit otroligt att få avsluta på samma sätt som vi började, säger Enya.
– Min första border collie, Zane, tävlade också i landslaget förra året. Han skulle bara testa på miljön på uttagningen, men sedan gick han och vann. Han var bara tre år när han gick sitt första VM – han är en väldigt smart hund, säger Enya.
Sushi är numera mer Markus hund.
– Min andra sheltie, Sushi, tävlade jag i cirka tre år sedan tog min sambo över henne. De klickade så himla bra och fungerande så bra tillsammans. När dom två sprang var det harmoni, så i slutet på 2023 tog han över hennes träning och de har haft fina framgångar ihop, säger Enya.
