När 15 veckor gamla valpen Vofflan blev ormbiten förvandlades leken på tomten snabbt till en akut situation. Matte Josefine agerade direkt och rusade iväg till veterinären.
– När det var som mest svullet såg han ut som en helt annan hund, säger hon.
Våren är här, och med den vaknar naturen till liv. Djurlivet blir mer aktivt – och så även de mindre välkomna delarna för hundägare, som huggormarna. Varje år drabbas många hundar av ormbett, och en av de senaste är den 15 veckor gamla jack russell-valpen Vofflan.
– Jag blev väldigt stressad och rädd, men allt jag tänkte på var att vi måste komma till en veterinär snabbt, berättar hans matte Josefine Thorné.
Det var i mitten av mars som Vofflan och Josefine lekte på tomten i Hössna, Ulricehamns kommun. De kastade boll, en lek som nyligen blivit hans stora favoritsyssla och höjdpunkt för dagen.
– Dagen innan hade jag kollat igenom gräsmattan och plockat bort stenar, kottar och småsaker han kunde få för sig att stoppa i munnen. Jag trodde att den nu var säker. Jag hade inte ens tänkt tanken att huggormarna kunde ha vaknat redan.
Men mitt i allt springande hände det – Vofflan hoppade plötsligt till, pep och avbröt leken. Istället för att rusa efter bollen sprang han rakt till Josefine och gömde sig bakom henne.
Hon förstod direkt att det rörde sig om en huggorm.
– Jag tog upp honom i famnen och bar honom mot bilen. Då började han skaka i hela kroppen, som om han frös kraftigt. Han andades snabbt på ett sätt som han aldrig gjort förut, och hans öron var vikta bakåt.
Josefine skyndade sig till närmsta veterinären i Ulricehamn – men när de kom fram var kliniken stängd. Hon fick snabbt tänka om och de satte kurs mot en annan veterinär, där hon rusade in med Vofflan i famnen.
Där fick de omedelbar hjälp, och väl på plats började hans ansikte svullna snabbt och kraftigt.
– När det var som mest svullet såg han ut som en helt annan hund.
Personalen tog väl hand om både Vofflan och Josefine, som var både rädd och förtvivlad.
– Jag var säker på att jag skulle förlora honom. Jag frågade alla jag mötte om de trodde att han skulle klara sig.
Men Vofflan behövde bli inlagd över natten och eftersom kliniken inte hade nattöppet fick de ta sig vidare till ett djursjukhus i Jönköping för fortsatt vård. Josefine lämnade honom i personalens trygga händer och åkte därifrån med en klump i magen.
Bara fem minuter efter att hon lämnat djursjukhuset ringde telefonen. På grund av Vofflans unga ålder beslutades snabbt att han skulle få motgift. Eftersom ormserum i vissa fall kan orsaka allergiska reaktioner, testades han först – och som tur var visade han ingen reaktion.
– Om hans tillstånd försämrades skulle de ringa, annars skulle jag få ett samtal dagen därpå. Det var en fruktansvärd natt och lång väntan, men vi kände oss ändå trygga med att han var i de bästa händer.
Telefonen förblev tyst hela natten. När samtalet väl kom nästa förmiddag kunde Josefine andas ut – Vofflan mådde, under omständigheterna, bra och var redo att få åka hem.
Sedan hemkomsten har Vofflan varit tröttare än vanligt och haft problem med magen, men piggnar till mer och mer för varje dag. Nu väntar två veckors strikt vila – korta rastningar och inget bus.
– Det är en stor utmaning att hålla en valp i stillhet, säger Josefine.
Efter viloperioden ska de tillbaka till veterinären för att kontrollera att hjärta, lever och njurar inte tagit skada efter allt som hänt.
– Jag är oerhört tacksam för den fantastiska veterinärvården och att det har gått så bra som det har gjort.
Snart är Vofflan återställd, och bollkastningen kan börja igen.
– Man kan inte skydda hundarna från allt, en olycka händer så lätt, säger Josefine. Men det viktigaste är att följa de vanliga råden – att hålla sig borta från områden där huggormarna trivs, som stenmurar och högt gräs. Och om hunden skulle bli biten, åk direkt till veterinären och bär hunden. Om den rör sig sprider sig giftet snabbare, och risken för allvarliga komplikationer ökar.
