Att skaffa valp kan för många kännas krävande - men inte för Olivia Runngren. Hon skaffade två. Vera och Juni, två ljuvliga chihuahuavalpar, som det endast skiljer två veckor på. Trots flera utmaningar har Olivia aldrig ångrat sig, och i dag är valparna allra bästa vänner.
– Man ser hur mycket de älskar varandra, säger hon.
Olivia bor på en gård i lilla Hjo tillsammans med sina sex stycken hundar. Vera och Juni, de små chihuahuavalparna är nu cirka sju månader gamla.
– Det var inte hundra planerat att skaffa dem samtidigt. Jag ville ha en till utställningshund, och min kompis som föder upp chihuahua planerade en kull efter meriterade föräldrar. Så jag kände "let´s go!", säger Olivia.
Olivias vän, som är uppfödare, föreslog att hon skulle ta två valpar, inte från samma kull, men som låg väldigt nära i ålder.
– Min kompis gav mig idén om att ha två. Jag har båda på foder, så jag har inte köpt någon av valparna, utan vi har samarbete. Jag har ett stort utställningsintresse, och det kommer nog bara byggas på nu med valparna, säger Olivia och fortsätter:
– Jag började fundera på det här med två, jag har bara stora hundar sedan innan. Jag tänkte att valpen behöver någon i samma storlek att leka med, de kommer ha varandra i vardagen och i ensamträningen. Och så blev det!
Att ha två valpar kräver mycket tid och tålamod, men eftersom Olivias valpar är av behändig storlek så har det gått bra. När hon fick hem dem vägde de cirka 700 gram.
– Det är en helt annan sak att ha två valpar än en. Chihuahua är en ganska enkel och smidig ras och är inte så krävande. Båda mina valpar har från start varit självsäkra och sociala, så det har inte varit några problem med dem. Det är behändig storlek, när de ska ut och kissa tar jag båda på en arm, säger Olivia.
Littermate-syndrom kan uppstå när två valpar som ligger nära i ålder får växa upp tillsammans. Det kan skapa otroligt starka band mellan individerna, och sedan när de måste separeras kan destruktiva beteenden uppdagas. Det kan handla om separationsångest, skällande och oro.
– Jag var orolig för att det skulle bli det här "kull-syndromet", att de bara skulle ty sig till varandra och bli för tighta. Att de skulle bilda ett starkt band och inte släppa in de andra hundarna. Men det har inte varit något problem som tur är. De är alltid tillsammans, men de har inga problem att leka med andra hundar eller bryta lek, säger Olivia.
Olivia betonar vikten på att det blir dubbelt så mycket jobb, och att det är viktigt att ge valparna egentid också.
– Det är två valpar som ska tränas, miljötränas, rumsrenhetstränas. Man vill ändå få till egentid med dem, för att se lite hur de är på egen tass. De kan vara coola i hop, men särar man på dem kanske det uppstår osäkerheter, säger Olivia.
