Skarp, självständig, vaktig. Det är nog ord folk tänker på när de hör rasen ”kaukasisk ovtjarka”. Emma Csendes menar att det är den optimala rasen för den som bor långt ut på landet och vill ha en trogen vakthund – som är mer som en katt.
– Om man är en kattmänniska, men vill ha något större – då är de utmärkta hundar. Uppfödaren brukar säga att det är som en stor katt med vaktinstinkt, säger hon.
Ovtjarkan är en stor hundras med ursprung från Ryssland.
– Deras arbete är ren vakt, det är de enda de vill göra egentligen. Det går att styra vad man vill att de ska vakta mot. Styr man inte upp det vaktar de allt som inte hör till familjen, oavsett om det är saker, människor eller andra djur, säger Emma Csendes.
Emma är egentligen mer utav en kattperson då hon uppskattar kattens självständighet och att de inte har samma behov av träning och närvaro som en hund.
– Jag är uppvuxen med hundar, men har vuxit mer till att bli en kattperson. När mina omplaceringshundar skulle bli gamla och gå ur tiden tänkte jag att det inte skulle bli fler hundar. Vårt liv har byggts upp kring hästarna och tiden de tar, och då har egentligen katterna varit mer trivsamt i vårt liv. De har inte samma behov av att ständigt behöva vara med eller samma träning som en hund, säger Emma och fortsätter:
– Hund har känts mer som en belastning än en glädje, så vi tänkte att katter mer passar oss. Men vi började ändå tänka på om det fanns någon hundras vi inte tänkt på, som kan passa in på en gård. En hundras som är mer som en katt, men ändå med vakt i.
Den kaukasiska ovtjarkan passar inte alla, och man bör vara hundvan och bo på ett lämpligt ställe om man vill skaffa denna typ utav hund.
– Jag skulle inte rekommendera denna ras till vem som helst. Sedan tror jag många går miste av en väldigt optimal hund. Provocerar man en ovtjarka med dominans och hot, så finns det en risk att det blir problem. Missen, vår ena hund, väger upp mot 80 kilo nu, så man rår inte på dem fysiskt.
Emma vill vara tydlig med att alla hennes hundar inte har SKK-stamtavla, och i Sverige då benämns som blandraser. Men hennes ovtjarkor har FCI-stamtavla, så utomlands är de renrasiga.
– Den kaukasiska ovtjarkan är väldigt ovanlig i Sverige, det finns ingen aktiv uppfödare av rasen i dag som säljer valpar med papper.
– Vår första kaukasiska ovtjarka är i dag tre år gammal, Huggwardh. Han har gjort att man fått ett helt nytt intresse för hund generellt. Vi känner ju att vi absolut aldrig kommer leva utan sådana här hundar.
Ovtjarkan trivs och är skapad för ett liv utomhus – så bor även Huggwardh.
– Huggwardh bor ute med fåren. Han kommer bara in om vi insisterar på det. Han är en otroligt stor del i vår vardag, han är med i allt. Han är väldigt social och hade nog tyckt att vi alla skulle bott ute. Nattetid patrullerar han och vaktar konstant, så rasen passar inte i ett bostadsområde eller som sällskapshund. En vanlig fördom mot rasen är nog att folk tror de gapar hela nätterna, men det gör de nog bara om de inte får ordentligt utlopp.
Emma berättar att rasen har mycket egen vilja, men är inte lika skarpa som folk tror, utan snarare tvärtom – väldigt mjuka hundar.
– Om man vill ha en lydig hund så är det fel ras. De lyder inte – de kan gå med på något. Men jag skulle inte säga att de någonsin lyder. De har ingen ”will to please” alls, precis som en katt. Man behöver inte vara hård mot dem, de är otroligt mjuka mot familj. Man behöver knappt aldrig höja rösten mot dem, de blir snarare skeptiska då. Man hade aldrig skrikit ”stanna” på en skygg katt till exempel, säger hon.
