Drag i koppel och jobbiga hundmöten kan vända humöret på de flesta av oss. Men för Lilly Norfeldt är det bland det roligaste att jobba med.
Lilly Norfeldt är utbildad hundinstruktör och hundbeteendeutredare. På Instagram delar hon med sig av tips och träning som kan underlätta vardagen och hjälpa dig förstå varför din hund gör som den gör.
– Jag är uppvuxen med hund och förutom några år då jag pluggade i Paris har jag alltid omgivit mig med hundar. Det blev nämligen snabbt uppenbart när jag inte hade hund, att jag saknade det enormt! Däremot är jag relativt ny i hundvärlden och blev rätt chockad när jag skaffade min första egna hund, folk hade så mycket tankar och åsikter och jag visste inte ens att det fanns tävlingar för hundar!
– Det var nog den där chocken i kombination med att jag själv saknade någon att följa när jag var nybliven hundägare. Så efter att jag utbildat mig till hundinstruktör och hunddagisföreståndare började jag lägga upp lite träning och tips. Tyckte det kändes kul (och kanske lite välbehövlig) att vara lite bjussig men utan pekpinnar! Numera finns det massor, men för tio år sedan såg det verkligen inte likadant ut.
– För fem år sedan var det definitivt hur man får hunden att sluta dra i kopplet, och om hundmöten! Så jag har skrivit och visat jättemycket om det, och även gjort en kurs om det (promenadproffs).
– Det finns sällan väldigt enkla svar, men ett av svaren jag brukar börja med är att använda ett lite längre koppel när det finns möjlighet till det. Förvånansvärt många hundar drar för att matte helt enkelt drar tillbaka, eller är för nära.
– Såhär: varför skulle hunden behöva ha koll på dig, om du flåsar den i nacken en meter bakom? Hunden behöver inte ha koll eller kontakt, för den vet var du är. DU sitter lika mycket fast i kopplet som din hund. Väldigt många får faktiskt mycket mindre dragande genom att ge hunden space - och därmed chansen att faktiskt söka lite kontakt med matte.
– Oj, svårt! Jag älskar alla promenadproblem. Inkallning, hundmöten, koppeldrag! Superkul och väldigt varierande, man får verkligen anpassa efter individ och träna smart. Och när det sitter så ger det så otroligt mycket glädje i både hundens och tvåbeningarnas liv. Att kunna få springa lös, eller att vara avslappnad när man ser en annan hund, är inte bara skönt för matte. Så himla skönt för hunden att ha härliga promenader också!
– Ja och nej. Båda gångerna jag fått barn har jag haft lite äldre hundar (över fem år) så tror det hade varit större påfrestning med en valp eller en unghund med mycket bus i kroppen! Jag bor också i skogen med inhägnad tomt så min hund kan vara ute utan att jag behöver hålla på och klä på mig och bebisen massa ytterkläder varje gång det ska rastas. Sen beror det ju på vilken bebis man får och vilken partner och hjälp man får av andra! Nu har jag en fantastisk partner, en väldigt enkel bebis och en ganska duktig hund. Så har det inte alltid varit!
– Att ha hund är ett stort och viktigt ansvar och ett förtroende att förvalta. Det får man inte sumpa när livet förändras, även om det i perioder är svårt. Det dåliga samvetet är jobbigt ibland, när man vill räcka till alla men inte lyckas. Men sånt är livet! Jag är otroligt glad att mina barn får växa upp med hund! Och att jag har fint stöd omkring mig.
