Irene Hansen och hennes alaskan malamutes lever ett liv i ständig rörelse där de tränar och tävlar i drag – en aktivitet som ligger djupt rotad i rasens historia och naturliga behov.
Irene Hansen har haft en lång kärlek till djur, som började redan i barndomen med katter, för att sedan gå över till hästar och senare hundar.
Hennes första hund var en old english sheepdog som hon tog med ut till stallet när hon red. Men det var Spike, en blandning av siberian husky och alaskan malamute, som väckte hennes intresse för drag.
– När jag cyklade så betedde han sig på ett sätt med att han var framför cykeln och inte bredvid. Han drog mig fram och tillbaka till stallet i princip, minns Irene.
Efter att hennes sista häst skadats bestämde hon sig för att fokusera helt på hundar och drogs snabbt in i draghundsportens gemenskap. Hon träffade på olika raser inom polarhundar innan hon till slut fann sin plats bland alaskan malamutes.
– Jag var mer ute efter att dra långt, långsamt och att bara få komma ut i naturen, berättar hon.
Så småningom fick hon tag på sin första malamute, Madigen’s Miles Of Smile – ett namn som nu pryder hennes kennel i Frostviken, Jämtland.
– Det passar bra, vi kör många mil och har alltid glatt humör uppe.
För fem år sedan flyttade hon från Malmö till Jämtland för att kunna träna sina hundar längre perioder under året och utnyttja de kyligare och snörikare förhållandena.
Första kullen var för åtta år sedan och hon håller sig till ungefär en kull vartannat år för att kunna behålla två valpar till sitt eget spann.
– Det brukar sett till det vara bra med två år emellan. När man kör hundspann så ska det inte vara bråk och tjafs, och på två år ser man hur de utvecklas, temperamentet och att de inte är för nära i ålder och utmanar varandra.
Alaskan malamute är en hund vars energi och styrka måste få komma till uttryck genom fysisk aktivering. Irene kör ofta spann med två till åtta hundar och deltar i tävlingar och dragprov.
– Det är en arbetande hund, det ska man vara medveten om. De behöver inte springa i spann, utan det finns olika sätt att arbeta med hunden. Men de måste få arbeta med sin kropp och sina muskler. Om möjlighet för drag inte finns så kan man gå på tur, cykla, vandra eller låta den dra pulka, säger Irene.
Malamutens bakgrund som slädhund i Alaska, med flera andra hundar i spannet, har gjort den både stark och van vid sällskap.
– Det är bra om man har två som kommer överens med varandra. Sedan går det ju att bara ha en, det är på individnivå där vissa trivs bäst själv, men de flesta föredrar att ha sällskap, förklarar hon.
Det gör att rasen också passar bra som en aktiv familjehund.
– Rasen är väldigt trevlig och fungerar bra i familjer och med barn. Men att bara köpa en malamute som sällskap, och att inte arbeta med den, det mår den inte bra av. Rasen har för mycket vilja än att bara ligga på soffan.
Malamuten är självständig men också mycket lojal. Den behöver en ägare som är trygg i sitt ledarskap och som förstår hundens behov. Den kräver en erfaren och aktiv ägare, och någon som trivs med att vara utomhus året runt.
– Med ett bra ledarskap så kommer den välja att följa dig. Det är inte alltid så lätt då det är väldigt mycket egenvilja, säger Irene.
Om man funderar på att skaffa en alaskan malamute, betonar Irene att det är viktigt att vara väl förberedd och påläst om vad man kommer ha i kopplet.
– Det är en stor hund och det är inte alltid jättelätt att handskas med. Ett tips är att åka till någon som har en eller två hundar, men även till någon som har fler, då det är stor skillnad när de är i en stor flock.
Alaskan malamute är en hund som kombinerar stor styrka och uthållighet med en mjuk och lojal natur. Den är envis och självständig, men litar den på sin ägare, finns det inget den inte skulle göra för sin matte eller husse.
– Det är ingen hund som man kan vara tuff mot, det går verkligen inte. Men litar de på sin matte eller husse så bangar de inte att gå rakt ut i en snöstorm, avslutar Irene
