Edvin Ramberg tillsammans med hunden Akita.

Edvin tävlade i Muddy Paws med en okänd hund: "Träffades för första gången i bilen"

I september samlades hundar och förare i Stockholm för att delta i terrängloppet Muddy Paws. Bland deltagarna fanns Edvin Ramberg och samojeden Akita som tog sig igenom banans alla hinder.

Hur upplevde du att delta i Muddy Paws?

– Det var jättekul och uppfriskande! Det är något speciellt med att träna och tävla tillsammans med en fyrbent vän.

Vilka var de största utmaningarna på banan för både dig och din hund?

Edvin Ramberg:

Ålder: 27 år

Ort: Stockholm

– Att ta sig genom första pölen är alltid lite motigt, men därefter är de bara svalkande. Annars finns det ett hinder där man behöver krypa in under ett däck och ta sig upp, vilket Akita ställde sig lite frågande till.

Du sprang med en obekant hund för din del – var det något som märktes av under loppets gång?

– Exakt! Vi träffades för första gången i bilen på vägen ut. Jag var lite fundersam kring hur det skulle gå, men Akita gjorde det som samojeder gör bäst – dra framåt!

Hur var ert samarbete under loppet?

– Jag upplevde det som bra och kul. Det tog ett litet tag innan vi hittade ett gemensamt tempo, men det var inga konstigheter att gå igenom hindren för Akita. Det var endast ett vattenhinder där hon bestämde sig för att hon ville bli buren.

Vad var den roligaste delen av tävlingen?

– Jag tycker att alla hinder är roliga där det både bygger på kommunikation och att hunden får ta täten. Exempelvis den uppblåsbara hoppborgen – jag fick en riktig energikick när vi kom igenom den, och Akita tvekade inte utan sprang bara rakt igenom.

Är det något som du kommer att göra igen?

– ABSOLUT! Nästa gång blir tredje gången, och vem vet – kanske blir det med en tredje hund.

Vad skulle du rekommendera till andra som funderar på att delta i Muddy Paws?

– Bara att anmäla sig! Jag kan också rekommendera att träna lite på att springa på mindre stigar i skogen. Det gjorde jag inför mitt första Muddy Paws med Watson, min pappas hund som jag tävlade med då, för att bli bekväm med utrustningen och kommunikationen.