Hundars förmåga att skapa trygghet, minska stress och sprida glädje bygger på samma neurokemiska processer som stärker band mellan föräldrar och barn.
På alla hjärtans dag firar vi kärlek i alla dess former, och för många har den största kärleken fyra ben och en svans.
Hundars förmåga att skapa trygghet, minska stress och sprida glädje bygger på samma neurokemiska processer som stärker band mellan föräldrar och barn. Det påverkar vårt psykiska välbefinnande på djupet, menar Katja Valli, professor i kognitiv neurovetenskap vid Högskolan i Skövde.
Hormonet oxytocin, ofta kallat "kärlekshormonet", frigörs – samma hormon som stärker bandet mellan föräldrar och barn eller mellan partners i en långvarig relation. I ett pressmeddelande förklarar Katja Valli, hur våra känslor för hundar speglas i hjärnans aktivitet.
När vi interagerar med våra hundar aktiveras en komplex kedja av neurokemiska processer. Vår kärlek till hundar är biologiskt och emotionellt djupt rotad.
– Oxytocin skapar en känsla av tillit och närhet, medan dopamin som är kopplat till hjärnans belöningssystem förstärker glädje och belöning. Det är därför vi ofta upplever en känsla av lugn och lycka bara av att vara nära vår hund. Det är också därför hundar ibland används i terapi och vård, där de kan hjälpa människor att hantera både ångest och depression, förklarar Katja Valli.
Det är en salig blandning av kemiska substanser som sätts i arbete när vi interagerar med hundar. Serotoninnivåerna höjs, vilket förbättrar humöret och minskar risken för ångest och depression.
Klappande och lek frigör endorfiner som lindrar stress, dämpar smärta och skapar lycka. Samtidigt sänks kortisolnivåerna, vilket ger minskad ångest, lägre blodtryck och en känsla av lugn.
Att äga en hund innebär ofta ökad fysisk aktivitet genom dagliga promenader, vilket stärker hjärtat och minskar även risken för stressrelaterade sjukdomar.
Källa: Högskolan i Skövde
