Allt fler hundar räddas från djursamlare. Hundstallet ser en ökning av fall där hundar levt instängda, utan omvårdnad eller social kontakt – och varnar för ett stort mörkertal.
– Det behövs hjälp – både för djurens och människornas skull, säger Erika Garmelius, kommunikationsansvarig på Hundstallet.
Hos Hundstallet märks en ökning av fall kopplade till djursamlare. Under förra året tog organisationen emot 200 hundar från sådana ärenden, och hittills i år har de fått in 67 hundar.
– Om utvecklingen fortsätter i samma takt innebär det en ökning med 34 procent, säger Erika Garmelius.
– Vi ser att antalet hundar från djursamlare ökar, men det finns ett stort mörkertal. Många samlar på djur utan att det upptäcks.
Djursamlare är personer som samlar på djur, precis som man kan samla på olika prylar. Det går ofta att dela in dem i tre grupper: Den första är "räddaren", som upplever att de räddar djuren och känner en stark, personlig koppling till dem. Den andra är den "överbelastade omvårdaren", som ofta haft en fungerande verksamhet, som uppfödning, men där exempelvis ekonomiska svårigheter gör att det spårar ur. Den tredje kategorin är "exploatören", som håller djur av ekonomiska skäl och drivs av ett vinstintresse där de saknar känslomässig relation till djuren.
– Ofta ligger psykisk ohälsa bakom. Det handlar sällan om att vilja djuren illa, men det går överstyr eller så saknas insikt i problemet, säger Erika Garmelius.
Hundarna som lever hos djursamlare befinner sig ofta i mycket dåliga förhållanden. De lever trångt, utan socialisering eller rutiner.
– De får inga promenader, ingen kontakt med människor, och mat kastas ofta bara in då och då. Ofta tvingas de slåss om maten. De lever isolerat och får inte se något av världen utanför, berättar Erika.
Detta får stora konsekvenser – både psykiskt och fysiskt. Hundarna utvecklar ofta rädslor på grund av den uteblivna socialiseringen. De saknar också muskler på grund av bristen på motion.
– De får ingen omvårdnad. Många av hundarna vi tar emot har tovig päls och långa klor, vilket kan orsaka både smärta och hälsoproblem. Miljön de levt i sätter spår på både kropp och beteende.
Ett ärende Erika särskilt minns handlade om 39 spetshundar.
– Det var tydligt att de inte fått den vård de behövde. De var smutsiga, med kraftigt tovade pälsar och okontrollerat långa klor. Hundarna hade hållits instängda och var mycket rädda. De hade uppenbart inte haft någon kontakt med människor.
– Det var väldigt jobbigt att se, men slutet blev lyckligt. Alla fick nya hem och det blev väldigt bra till slut. Men det var så tydligt hur rädda de var.
När hundar från djursamlare kommer till Hundstallet inleds alltid arbetet med en veterinärbesiktning. Därefter följer en lång rehabiliteringsprocess.
– I början sover de mycket och dricker stora mängder vatten, eftersom de tidigare inte haft tillgång till det. De är rädda och osäkra, utan någon livserfarenhet alls. Vi börjar från noll – lär dem gå i koppel, möta nya situationer, bygga relationer och skapa trygghet, säger Erika.
Många hundar finner trygghet hos andra hundar, då de ofta levt i flock hos samlarna. På Hundstallet bor de ofta tillsammans i boxar – beroende på individens behov.
– Men vissa fungerar inte alls med andra hundar, särskilt om de tidigare tvingats slåss om mat och utvecklat ett resursförsvar. Det varierar, men ofta är en annan hund en trygghet.
När Hundstallet söker nya hem till dessa hundar försöker man ofta hitta en familj som redan har en trygg hund.
– En stabil hund kan visa vägen och bidra till att hunden utvecklar ett sunt hundspråk, säger Erika Garmelius.
Djursamlande är ett växande samhällsproblem. Förutom att ta hand om utsatta hundar arbetar Hundstallet även med att sprida kunskap om problemet.
– Det finns fortfarande väldigt lite kunskap och forskning kring djursamlare. Vi vill öka medvetenheten så att fler kan reagera när något inte verkar stämma, säger Erika.
– Det är otroligt viktigt att allmänheten vet att problemet existerar.
För att komma till rätta med problemet krävs också mer resurser till myndigheter – både för att kunna genomföra kontroller, och för att ge stöd till de drabbade personerna.
– I dag finns inget riktigt stöd för människorna bakom djursamlandet, vilket gör att risken för återfall är stor. Vi ser att många hundar kommer från hushåll där djursamlandet startat om igen. Det behövs hjälp – både för djurens och människornas skull.
