Helene Larsson har varit fascinerad av samojeder sedan tonåren. Från sitt första möte med rasen till att idag driva sin egen kennel, har dessa lojala och starka hundar varit en ständig följeslagare i hennes liv.
För Helene Larsson började allt när hon var bara 14 år gammal. Ett äldre par flyttade in i sin stuga för sommaren i området där hon växte upp, och med sig hade de en ståtlig, vit och lurvig hund – en samojed, vilket fick Helene att förälska sig vid första ögonkastet.
– Det första jag gjorde när jag flyttade hemifrån var att köpa en egen samojed, berättar Helene.
Året var 1984 när hon hämtade hem Chessy, sin allra första hund av rasen, och sedan dess har de vita draghundarna varit en självklar del av både hennes vardag och hennes hjärta.
– Med Chessy provade jag allt möjligt. Vi fastnade för lydnad och började tävla på brukshundklubbar. Antingen vann vi – eller så kom vi sist. När mitt intresse för lydnad växte funderade jag kort på om en annan ras skulle passa bättre. Men i slutändan blev det istället ännu en samojed, säger Helene med ett skratt.
Fyra år senare föddes Chessys första kull med fyra valpar, vilket blev startskottet för Helenes intresse för uppfödning. Idag, nästan 40 år senare, driver hon Plogens kennel i Svartsjö, strax utanför Stockholm, där hon bor tillsammans med sina fem samojeder: Della, Akito, Doyan, Cava och Poppy.
Sedan starten har det blivit 17 kullar, från A-kullen till Q-kullen i alfabetet.
– För mig är det jätteviktigt att hålla rasstandarden. En samojed ska vara 55 procent längre än den är hög, ha det rätta uttrycket och de polara egenskaperna som gör att den klarar ett tufft klimat. Det innebär bland annat en sträv, krispig päls som skyddar mot väta och kyla. Om pälsen är för mjuk blir hunden blöt ända in till huden, och det fungerar inte.
Samojeden kommer verkligen till sin rätt när vintern sveper in över landet. Med sin långa historia från Sibirien, där den användes för drag, jakt och vallning, mår den bäst när den får arbeta och aktiveras.
– Man kan inte bara motionera en samojed trött. Den behöver olika sätt att stimuleras. Det är en hund som kräver mycket, men samtidigt är den ett fantastiskt sällskap.
Helene tränar drag med sina hundar, tillbringar mycket tid i skogen och låter dem springa fritt i en stor inhägnad. Men hon understryker att samojeden inte är en ras för den som söker en lättsam sofftillvaro.
– Om du inte är intresserad av att vara aktiv och ge hunden stimulans finns det enklare raser. Samojeder är fysiskt starka och behöver få utlopp för sin energi. Annars kan de bli ganska krävande och uttrycka detta genom exempelvis skällande, säger hon och fortsätter:
– De passar den som söker mer än bara en sällskapshund och är ute efter en engagerad träningspartner.
Samojeden kallas ofta för “den leende hunden” på grund av sina svarta läppar som ramar in det vänliga uttrycket. Positivitet genomsyrar rasen, särskilt när den får vara i sitt rätta element. Den är lojal, trivs i en flock och ogärna är ensam under längre perioder – men har samtidigt en självständig ådra.
– De gör inget om lönen inte är tillräckligt hög. Men det är på individnivå – en del nöjer sig med en klapp på huvudet, medan andra kräver ett märgben, säger Helene med ett skratt.
Men när den väl vill något, är den fast besluten att slutföra uppgiften. När hunden ska dra en mil, så drar den en mil – och kanske en meter till.
– De är envisa som tusan, men när de får arbeta är de harmoniska och otroligt nöjda.
Av polarhundarna är samojeden den som kräver mest pälsvård. Men trots sin imponerande, vita päls så är det inte så svårskött.
– Tack vare den sträva, korta pälsen bildas det sällan tovor. Det enda man behöver hålla koll på är under armbågarna och på benen. Under fällperioden, som oftast är två gånger om året för tikar och en gång för hanar, behöver man kamma igenom ordentligt på djupet. Men annars är pälsvården relativt enkel.
Och precis som den sommaren när allt började, fylls Helene fortfarande av samma glädje och värme varje gång hon ser en samojed strosa förbi.
– Deras karakteristiska leende, de mörka ögonen och det glada uttrycket. Att få se en vacker samojed värmer mitt hjärta varje gång. För mig finns det helt enkelt ingen annan ras som slår den.
