Efter revidering har Svenska Kennelklubbens centralstyrelse fastställt målbilder för fyra fokusraser, för att ge en idé om hur typen behöver förändras för att uppfylla SKKs programförklaring
De fokusraser som målbilderna gäller är fyra brakycefala hundraser, det vill säga kortnosiga hundar, vilka är bostonterrier, engelsk bulldogg, fransk bulldogg och mops, skriver Svenska Kennelklubben i ett pressmeddelande.
Målbilderna är inte avsedda att visa en idealbild av hur hundar av respektive ras ska se ut, utan syftet är att de ska ge en idé om vilka förändringar i ”typen” som måste ske om hunden ska uppfylla kriterierna i programförklaringen. Arbetsgruppens förslag till exteriöra målbilder baseras på en samlad bild av den tillgängliga forskningen inom området.
– Det känns bra att vi har kunnat nå det här målet på vägen för att säkerställa en god hälsa hos de här fyra hundraserna. Vi är fast beslutna att göra det arbete som krävs inom hälsoområdet för att alla fyra raser ska ha en ljus framtid och finnas med oss i SKK-familjen även framöver, säger Britt-Marie Dornell, ordförande i Svenska Kennelklubben i pressmeddelandet.
Centralstyrelsen gav efter Kennelfullmäktige 2023 en arbetsgrupp i uppdrag att ta fram exteriöra målbilder som skulle ta hänsyn till samtliga kriterier i den av Kennelfullmäktige antagna programförklaringen. Enligt denna ska SKK i samtliga delar av organisationen bedriva och premiera en avel där exteriöra faktorer alltid ska främja en god hälsa.
Programförklaringen anger även prioriterade områden, som till exempel andning. Hälsoarbetet ska ske i samtliga hundraser men med särskild kraft inom vissa kortnosiga raser.
Arbetsgruppen började sitt arbete vårvintern 2024 och presenterade sitt första resultat i september och har haft flera möten med vardera raskulbb/specialklubb. Efter mötena har revideringar i den riktning som klubbarna önskat gjorts av alla fyra bilder och texter, i den mån det inte krockat med programförklaringens innehåll.
Nu fortsätter arbetsgruppen sitt uppdrag i samarbete med ras- och specialklubbarna. Näst på tur står punkterna genetisk variation och hälsostatus.
Vad gäller frågan om respektive rasstandard påpekar SKK att det endast är hundrasens ursprungsland som kan göra ändringar i rasstandarden.
Källa: SKK
