Att en hund med patellaluxation skulle kunna träna agility och fjällvandra kan låta omöjligt, men yorkshireterriern Zito är ett levande bevis på att det går. Med förebyggande träning har Zito och hans matte Johanna visat att en operation inte alltid behövs.
Man kan tro att Zito har läst rasbeskrivningen för en yorkshire terrier, för han passar in på pricken. Han är full av energi, lättlärd, envis och otroligt kärleksfull mot den han håller kär. När det gäller att hälsa på nya människor, gör han det i sin egen takt. Trots sina 3 kilo rymmer den lilla kroppen en stor personlighet.
Under ett veterinärbesök för Zitos 1-årsvaccination upptäckte veterinären att Zito hade patellaluxation – och inte vilken grad som helst, utan den allvarligaste, grad 3, på båda bakbenen. Beskedet kom som en chock, eftersom Zito inte hade visat några typiska symtom, som att hoppa över steg eller halta. Under det första besöket diskuterades operation som en möjlig åtgärd.
– Både jag och min sambo Erik blev väldigt ledsna. Vi älskar att upptäcka nya platser, vandra och resa, och jag ville verkligen träna agility. Så att plötsligt inte veta hur framtiden skulle bli var tufft.Men jag ställde snabbt om, läste på och utforskade alla alternativ för att ge Zito det bästa livet utifrån hans förutsättningar, berättar Johanna.
Patellaluxation är en relativt vanlig diagnos, särskilt hos hundar under 10 kilo. Operation är ett vanligt behandlingsalternativ, men i Zitos fall valde Johanna, i samråd med ortopeden, att satsa på förebyggande träning eftersom Zito var ung och utan smärta eller symtom.
– Jag blev rekommenderad att kontakta en duktig hundfysioterapeut för att få hjälp med rätt styrketräning. Jag fick tips om Anna Stenfeldt på Hund i Harmoni i Kungsbacka, och utan Annas hjälp hade vi inte kunnat göra allt vi gör idag, säger Johanna.
När Zito först kom till Anna började hon med att noggrant undersöka honom och gå igenom vad veterinären hade rekommenderat.
– Det är viktigt att känna till hela hundens historia och att behandlingen sker i samråd med veterinären, säger Anna. Zito kom till mig för förebyggande träning, inte rehabilitering, vilket påverkade hur vi utformade planen.
Anna bedömde Zitos hållning, hur han belastade sina ben och muskeltonus för att se om han avlastade någon kroppsdel. Hon kunde utesluta att han hade obehag eller smärta och satte därefter upp en långsiktig plan med målet att göra Zito så stabil och balanserad som möjligt.
Fokus låg på att stärka bakbenens muskler för att förhindra att knäskålen skulle hoppa ur led. Förutom träning var även rätt näring, genom tillskott, en viktig del av processen.
– Jag har testat många naturliga tillskott och gjort tester på flera hundar för att se hur olika produkter fungerar i behandling. För patellaluxation rekommenderar jag komplexa tillskott med högkvalitativa ingredienser, särskilt de som innehåller grönläppad mussla i kombination med kollagen, säger Anna.
Zito följer ett träningsschema med övningar som stärker muskulaturen kring knäleden. Träningen har inkluderat allt från att gå i backe, använda balansboll, viktträning för bakbenen, benböj på upphöjda ytor, längre promenader och korta joggingpass.
Träningsschemat justeras över tid och anpassas noggrant efter Zitos status.
– Jag brukar rekommendera simning för hundar med patellaluxation, men det är viktigt att både hund och ägare tycker att träningen är rolig. I Zitos fall gillar han inte vatten, så vi anpassade träningen med andra övningar, säger Anna.
Att skynda långsamt är en bra regel när det gäller att stärka kroppen inifrån. Det kan ta lite längre tid, men resultatet blir mer hållbart. Den stabila grund Zito byggde upp genom successiv styrketräning gör att han idag, vid snart tre års ålder, kan göra saker som veterinären först var tveksam till.
– Att kunna träna agility med en patellahund är långt ifrån en självklarhet eftersom sporten kräver en stark och fullt rörlig hund, säger Anna.
Zito klarar nu även långa vandringar i skog och fjäll utan att visa tecken på smärta eller symtom. Tempot, längden på promenaderna och vilopauserna anpassas såklart – Zito är ju trots allt en liten hund.
– Zito behöver ingen medicin för sin patellaluxation och besöker inte veterinären regelbundet. Däremot går vi till Anna för massage och laserbehandling för att öka blodcirkulationen i hans muskler. Vi planerar även agilityträningen tillsammans med Anna, så att både uppvärmningen och övningarna är optimalt anpassade för Zitos behov. Jag ger honom dessutom en halv tablett naturligt tillskott som innehåller grönläppad mussla och kollagen, berättar Johanna.
Ett tydligt bevis på att träningen gett resultat visade sig vid en tandkontroll hos veterinären, ett drygt år efter att de påbörjat den förebyggande träningen. Veterinären upptäckte inte luxationen på Zitos högra bakben förrän Johanna berättade om den, och kunde endast se en mild luxation på vänster bakben.
