Har du märkt att din tik plötsligt ändrar beteende eller börjar uppvisa fysiska förändringar? Du är inte ensam. De flesta osteriliserade tikar upplever ”pseudodräktighet” minst en gång i livet, vilket innebär att de tror att de ska föda valpar. Chefsveterinären ger sina bästa råd hur du hjälper din hund genom den svåra perioden.
Har du upplevt att din osteriliserade tik plötsligt börjar bete sig annorlunda? Kanske slutar hon äta, vill inte gå på promenader och undviker att leka? Eller har du märkt att din hund - i stället för att leka - ”adopterar” leksaker, skor eller till och med huskatten och tar in dem i ”boet” som om de vore valpar? Eller har hon plötsligt gått från att vara en glad, samarbetsvillig hund som älskar att träna till att bli nervös, introvert eller till och med upprörd och utåtagerande?
Då är du inte ensam:
– Studierna varierar, men eftersom det är en naturlig hormonell process efter löpning upplever de flesta intakta tikar det som populärt kallas falsk eller inbillad dräktighet minst en gång i livet, säger Mogens Bris Koldkjær, chefsveterinär på Agria Djurförsäkring i Danmark, i ett pressmeddelande:
– Den korrekta veterinärmedicinska termen är pseudodräktighet. Det är inte en sjukdom utan ett hormonellt tillstånd som lyckligtvis - oftast - går över av sig självt, men medan det pågår kan det orsaka oro och frustration för de tvåbenta vännerna och särskilt för hunden själv.
Chefsveterinären förklarar i pressmeddelandet att pseudodräktighet inte har någon funktion för dagens familjehundar, men att den är av stor betydelse i vildhund- eller vargflocken:
– I naturen är det bara ledaren för vildhundar och vargar som får föda valpar - förmodligen för att flocken blir starkare om bara generna från de starkaste djuren förs vidare. Om flockledaren av någon anledning inte kan ta hand om sina valpar på egen hand har naturen säkerställt valparnas överlevnad genom fenomenet pseudodräktighet, som utlöser en rad fysiska och psykiska förändringar hos vissa eller alla andra tikar i flocken, vilket gör dem fysiskt och psykiskt kapabla att ta över amningen och vården av valparna. De pseudodräktiga honorna säkerställer därmed att ledarhonans genetiska uppsättning överlever till nästa generation, förklarar Mogens Brix Koldkjær.
Symtomen på pseudodräktighet börjar vanligtvis visa sig cirka två månader efter hundens senaste löpning - det vill säga vid den tidpunkt då hon skulle ha fött valpar om hon hade varit dräktig under löpningen.
– Tiken upplever hormonella förändringar som liknar dem vid en riktig dräktighet, men utan en riktig dräktighet, och hon kan uppvisa inte bara psykologiska utan också ofta tydliga fysiska symtom, säger Mogens Brix Koldkjær.
Han förklarar att tillståndet utlöses av en minskning av progesteron efter löpning, vilket stimulerar prolaktinproduktionen, som i sin tur leder till de typiska fysiska och beteendemässiga symtomen. I sällsynta fall kan hunden få v-liknande sammandragningar i buken. Omvänt är ätstörningar mycket vanliga; i vissa fall ökar tikens aptit, medan hon i andra fall inte äter alls.
– Det är dock ofta beteendeförändringarna som först får hundägare att misstänka att något är på gång: Hunden kan plötsligt verka tyst, ledsen och deprimerad, eller tvärtom rastlös och upprörd. Ofta uppvisar hon ett utpräglat moderligt beteende, gräver hålor eller ”bygger bo” genom att flytta och arrangera filtarna runt om i huset. Men om hon börjar ”adoptera” saker och behandla dem som om de vore riktiga valpar genom att tvätta och ta hand om dem, bör hundägare ingripa, betonar Mogens Brix Koldkjær:
– De ”falska valparna” stimulerar pseudotrögheten och kan förvärra den, till exempel kan så kallat vaktbeteende uppstå där hunden kan reagera aggressivt om den känner behov av att skydda sina ”valpar”. Genom att ta bort de föremål som tiken vaktar kan man minska varaktigheten av det pseudosakta beteendet, men hos vissa tikar fortsätter symtomen ändå. Vissa tikar kan också bli mer stressade av att få sina ”valpar” borttagna: i dessa fall bör borttagningen ske gradvis och med distraktion, förklarar chefsveterinären.
Pseudodräktighet går vanligtvis över av sig självt inom några veckor, men tillståndet kan utvecklas till ett verkligt fysiskt och psykiskt problem. Till exempel kan långvarig hormonstimulering av juverkörtlarna öka risken för juvertumörer, särskilt hos tikar som inte kastreras före den första eller andra löpningen, förklarar Mogens Brix Koldkjær.
Som hundägare kan det vara svårt att bara stå bredvid och se på om hunden blir deprimerad eller får fysiska symtom var sjätte månad, men det behöver man inte, understryker chefsveterinären:
– Din veterinär kan sätta in en behandling som bland annat minskar symtomen i samband med mjölkproduktionen, vilket hjälper tiken att snabbare komma över den falska dräktigheten och ”bli sig själv igen”. Det finns bara en brasklapp: Om du har minsta tvivel om att din tik kan ha blivit betäckt under löpningen måste dräktigheten uteslutas innan behandlingen påbörjas, annars kommer behandlingen att verka abortframkallande.
Om hundägare vill undvika de fysiska och psykiska symtom som pseudodräktighet ger upphov till finns det bara en lösning, förklarar Mogens Brix Koldkjær:
– Sterilisering är det enda säkra sättet att förhindra återfall i pseudodräktighet, men för att undvika komplikationer bör steriliseringen utföras vid en tidpunkt då tiken inte befinner sig i en aktiv pseudodräktighetsperiod. Dessutom stämmer inte myten om att hon ”bara” behöver få en kull valpar så försvinner det: Tikar kan bli falskt dräktiga, oavsett om de har fött valpar eller inte. Därför bör du alltid rådfråga din veterinär om din tik upprepade gånger är falskt dräktig.
Källa: Agria Danmark
Texten har översatts av Härliga Hund
