Jag älskar att leva med hund. Men visst finns det stunder när dom driver mig till vansinne, och ibland leker jag med tanken om att sälja hundarna riktigt billigt. Det ingår väl i hundägarskapet att känna så?
Jag älskar livet med hund. De ger mig en anledning till att hålla rutiner, promenera fyra gånger per dag och fnittra av glädje under morgonmyset.
Varje gång jag kommer hem sätter jag mig på hallgolvet och skrattar. Jag ser ingen annan möjlig anledning till att bete mig som jag gör, om det inte vore för hundarna.
Men visst fan driver dom mig till vansinne. Allt mer sällan nu än när de var yngre - som tur är. När Ivar kom till mig, som en åtta månader gammal omplacering, bet han sönder allt han kom åt så fort jag lämnade rummet. Mina dyra skor, favoritböcker och tv-dosor blev slaktade.
Jag hade alltid numret till veterinären redo och två burkar konserverad sparris hemma, redo att mata honom med efter att han ätit något olämpligt. Orolig att tv-dosan skulle sticka hål i något i magen, trött på att städa och utmattad av att torka urin från golv - trots att jag precis gått en två timmar lång promenad.
Med tiden försvinner valpbeteenden allt mer, och visst blir det lättare - men aldrig 100 procent friktionsfritt. Här om dagen satte jag mig ner för att vila på en stubbe när jag kände en varm stråle på min rygg. Självklart dränkte Ivar mig i kiss.
När jag ensamtränade Kiki tidigare i veckan blev jag positivt överraskad av hur tyst det var när jag stängde dörren efter mig. Bara för att se på övervakningskameran hur hon totalt länsade köksbänken på matrester. Trots hennes åtta år skuttar hon utan problem upp på höjder som inte borde vara möjliga, så länge det finns något smaskigt som motivation. Det är en av anledningarna till att Kiki är på en viktresa.
Och varför kissade Ivar i soffan två gånger förra veckan? Han är rumsren sen länge - egentligen.
Nåja. Vi har nu en ny soffa, och på ett sätt är jag tacksam att han gav oss motivation att köpa en. Jag försöker hitta ljuset i de flesta stunderna. För trots allt är de anledningen till att jag sitter fnittrandes på hallgolvet varje gång jag kommer hem. Lite urin och trasiga skor är ett billigt pris för ett lyckligare liv.
