När någon helt plötsligt bara försvinner, till synes utan ett spår, drar Kent Möller Andersen och hans hund Affe på sig reflexvästarna och ger sig ut på fältet. Som ett av Missing Peoples hundekipage letar de tills de hittar den som anmälts saknad.
I Kent Möller Andersens hem har allt från strävhåriga taxar
och tibetanska spaniels, till New Foundlandshundar passerat revy genom åren.
Just nu delar han och sambon sina liv med fem hundar, som alla är blandraser – och av vilka två är utbildade sökhundar.
I unga år var det mest renrasiga hundar som gällde. Men på senare tid har stamtavlan blivit allt mindre viktig när Kent Möller Andersen ska välja hund.
Idag är han mer intresserad av hundens unika persona än de egenskaper rasen kan ha begåvat den med.
Lilla tibbemixen Mia, 11år, är en omplacering från föreningen Hundhjälpen. Charlie, 8-årig Australian shepherd/Schäfer, kom in i Kents liv strax efter att han tvingats skiljas för tidigt från en hund han tyckte mycket om.
Resten av flocken; Affe, 6 år Australian shepherd/Labrador (Aussiedor), Fenix, 5 år Australian shepherd/Pudel och Archie, 3 år Australian shepherd/Labrador har Kent köpt från en uppfödare som bland annat arbetar för att få rasen Aussiedor erkänd i Sverige.
Att han numera enbart har blandisar i flocken är dock ingen medveten strategi.
– Nej, det har bara blivit så. Flera av dem jag har nu har jag köpt av samma uppfödare som jag tycker har trevliga hundar. Jag känner att de funkar bra, förklarar Kent Möller Andersen valet av hundtyp.
– Affe är en förgrundsfigur. Archie är en avkomma från hans syster. Det syns inte. De ser helt olika ut. Det är så det är med de här hundarna; man vet aldrig riktigt hur det ska bli. Men det är trevliga och mysiga hundar, fortsätter han.
Affe har en särställning i flocken. Han är Kents mest välutbildade hund. Bland annat är han certifierad för att söka försvunna människor inom ramen för Missing Peoples verksamhet.
Kent har alltid velat arbeta med sina hundar. Intresset för sök vaknade dock först ordentligt efter att han pensionerat sig från livet som egenföretagare i städbranschen.
Först då fick han den tid man behöver för att kunna ge en hund med anlag för sökarbete en riktig utbildning.
För Kent och Affes del började det med en provhelg hos en kursarrangör och slutade med två ettåriga utbildningar, i specialsök och specialspår.
Parallellt med hundkurserna gick även Kent kurser, i bland annat Hjärt- och lungräddning. Allt för att leva upp till kraven hos Missing People.
– Det är en ganska lång resa. Under certproven ska hunden kunna hitta en människa och tre föremål i ett skogsområde på elva hektar. I den delen av provet accepteras ett fel. Men människan måste hittas, berättar Kent Möller Andersen.
– I den andra delen av provet ska hunden hitta en människa och två föremål i en industrimiljö på 4 – 5 hektar. I det provet accepteras inga fel.
Affe har även testat narkotikasök och i framtiden hoppas Kent att han ska få möjlighet att prova leta efter sprängmedel också.
– Hos en skicklig sökhund kan man träna in en ny doft på 20 minuter. I det sammanhanget kan kurser visa vad hunden klarar. Men för att man ska kunna använda den i arbete måste man vara beredd på att utbildningen tar tid, och att man behöver vara i en verksamhet så att hunden lär känna den typ av miljö den ska arbeta i, förklarar Kent Möller Andersen.
Att det blev sökjobb åt Missing People var egentligen inte
vad Kent planerade för Affe från start.
– Nej, från början hade jag en tanke om att vi skulle leta efter en särskild typ av golvspackel som är hälsofarlig. Men eftersom det är farligt är det förbjudet här i Sverige, så det visade sig vara svårt att träna Affe på det, och då slocknade lågan, säger Kent.
– Vad man än satsar på för typ av företagande av det här slaget behöver man ha ett nätverk att samarbeta med. Och det räcker inte att bara träna in en doft hos hunden. Man måste lära sig en massa om det som är runtomkring också. Så ska man vara seriös ska man välja något man är intresserad av.
När det stod klart att planerna på att bygga upp ett företagande kring Affes nos måste skrinläggas, började Kent istället blicka mot Missing People – vars verksamhet han brinner mycket starkt för.
– Arbetet är helt ideellt, så man tjänar inga pengar på det. Men man får utbildning och erfarenhet. Och viktigast av allt: man känner att man gör skillnad. Missing Peoples arbete är oerhört viktigt för de anhöriga till människor som anmäls saknade och försvinner, säger Kent.
Nästa steg i Affes noskarriär är att leta mördarsnigelägg. Något Kent tänker att drabbade trädgårdsodlare kan behöva hjälp med framöver.
Samtidigt tränar han Archie för att gå i Affes fotspår.
– Varje hund har en enorm nos. Men det måste också finnas en söklust hos individen. Och som förare måste jag lära mig att läsa min hund. Man blir ett team. Den lilla killen verkar ha nos. Men inget är bestämt ännu, förklarar Kent Möller Andersen.
– Av mina hundar har tre varit intresserade av att träna. Men Fenix är mer intresserad av att lära sig tricks, än av sökarbete. Jag tycker inte jag behöver ha toppdrill på mina hundar. Fast har man så många som vi behöver man hålla igång dem. Annars kan det bli osämja.
För att hundarnas kunskaper inte ska falla i glömska tränas de dagligen.
– Men en kvart om dagen med sök räcker. Samt komplettera med spårträning så hunden får nosmotion. Daglig träning är bra för hundföraren också, säger Kent.
– Jag använder alltid mjuka metoder. Man kan vara rak och tydlig utan att vara hård. Mycket av sökarbetet handlar ju om oss människor – att vi lär oss att läsa våra hundar.
Ålder: 70 år
Bor: Altuna Ådalen, utanför Enköping
Familj: Sambon Bitte, 3 utflugna barn, 5 hundar och 2 katter
Yrke: pensionerad egenföretagare
Fritidsintressen: hundar och föreningsliv
Bästa hundminnet: ”När jag en vinter tragglade fot och sådant med min första New Foundland Chicko, som tyckte han ägde hela världen själv, och Chicko plötsligt kom när jag ropade.”
