Gillar din hund agility men saknar fysiken som sporten kräver? Då kan Hooper vara något för er. En av sportens eldsjälar, Pia Sävner i Kinnared, var nyligen med om att arrangera Sweden Open Hoopers, som ett alternativ till de officiella tävlingar hon snart hoppas ska bli verklighet.
Pia Sävner, 69, började sin ”hundkarriär” med att tävla i lydnad.
Numera är det mest rallylydnad som gäller.
Pia både tävlar och håller kurser i
ämnet. Och när hon inte själv är med och gör upp om pallplatserna intar hon
tävlingsbanan i egenskap av domare.
Agility står också på hundträningschemat sedan flera år.
Pias hundar är hennes liv och hon är en av Ulricehamns brukshundklubbs mesta medlemmar.
Med bara två kilometer till klubblokalen blir besöken på träningsbanan ofta en del av vardagens hundpromenader.
Sedan några år tillbaka har Sävner och hennes klubbkamrater upptäckt en för Sverige helt ny hundsport.
Hoopers, som redan är en etablerad sport både i ursprungslandet USA och flera europeiska länder, kan närmast beskrivas som en variant på agility.
Precis som i agilityn ska hunden ta sig runt en hinderbana på tid, så felfritt som möjligt. Men inom Hoopers är hindren inte lika utmanande som de som används i agility.
Sporten saknar helt de hopp och tvära vändningar som tyvärr lett till att agilityn anses vara en sport som sliter hårt på de fyrfota utövarnas leder.
De bågar (hoops), tunnlar, staket och tunnor som utövarna ska forcera och runda är tillräckligt svåra att ta sig fram bland för att utgöra en mental utmaning. Men skaderisken är i princip obefintlig.
Därför passar sporten för allt från stora tunga hundar och hundar med ömtåliga leder, till aktiva seniorer.
I Hoopers sätts samarbetet och kommunikationen mellan hund och förare på prov. Föraren ska helst stå stilla och styra sin hund genom banan med hjälp av röstkommandon och kroppsspråk, från ett längre avstånd än i många andra hundsporter.
Det gör att sporten även passar hundägare med nedsatt rörlighet.
De tävlande får poäng i förhållande till hur snabbt och korrekt de tar sig igenom tävlingsbanan.
Ulricehamns brukshundklubb ligger i framkant med två egna Hoopersinstruktörer. Det gör sporten till en populär aktivitet på lokalplanet.
– Hoopers är superroligt och hundarna älskar att få springa i full fart på banan. Man ser verkligen lyckan och glädjen hos hundarna och det är därför jag håller på med sporten, säger Pia Sävner.
– Jag tävlar med två av mina hundar – båda i smallklass. Sheltien Matisse som är 6,5 år och tävlar i klass 1 och Papillon Cirrus som är 3,5 år och håller på att kvalificera sig för Klass 1. I min flock ingår även en sheltie på 16 månader, Mistral, men han får inte starta än.
Hoopers är så ny som sport i Sverige att det ännu inte går att meritera sig officiellt i den på tävlingsbanan. Men Svenska Hoopersklubben förhandlar med SKK om att så snart som möjligt få börja arrangera officiella tävlingar.
Under tiden ordnar entusiasterna allt från mindre
klubbmästerskap och kommunmästerskap till stora tredagarseventet Sweden Open Hoopers,
med cirka 200 startande under varje tävlingsdag.
