Har du någon gång testat viltspår – eller är det en aktivitet som känns svårtillgänglig?
Många väljer ras just på grund av vad den avlats på. Andra kanske inte riktigt haft det där med genetik som första prio och får sig en liten överraskning när valpen blir äldre.
Kanske har din hund blivit svår att nå ute på promenader, går konstant med nosen i backen eller högt i luften. Kanske blir den okontaktbar när den ser vilt eller katter eller så är det cyklar och bilar den vill jaga. Gräver hunden sönder dina rabatter eller bär konstant runt på familjens skor, vantar och mössor? Den kanske blir stressad så fort familjen delar på sig? Eller har du behövt inse att du inte kan lita på din hund i närheten av mindre sällskapsdjur? Detta mina vänner är effekten av den medfödda jaktinstinkten.
Jaktinstinkt finns i alla hundar, oavsett ras. Det är en del av evolutionen, grunden för artens överlevnad. Över tid har människor avlat på olika delar av hundens naturliga jaktkod, slipat fram önskade egenskaper som exempelvis att: söka, spåra, förfölja, välja ut, ställa, attackera, bära hem.
En del hundar (raser) har alla delar av jaktkoden inom sig. Andra har några få. Men jakten finns där hos den minsta av chihuahuor, även om den kanske inte märks lika tydligt som hos tex en beagle. Har hunden starka instinkter så kommer den behöva utlopp för dem, för att kunna må bra och fungera sunt. Blir inte behoven tillgodosedda kommer hunden förr eller senare försöka hantera stressen och frustrationen på egen hand och det är så många så kallade ”problembeteenden” uppstår.
Kan man inte jaga/valla med sin hund så behöver man hitta en bra kompensation för just den individens behov. Det finns flera olika aktiviteter som passar en del hundar bättre än andra, men man kan alltid hitta något.
Viltspår är en trevlig aktivitet oavsett om man vill träna som jaktkompensation eller bara för att göra något kul med sin hund. Från början tränade man viltspår för att få fram duktiga eftersökshundar, dvs hundar som ska hitta djur som skadats vid jakt eller olycka. Idag tränar många bara för att det är en kul aktivering, en bra jaktkompensation och/eller för att få komma ut i naturen med sin hund. En härlig bonus är att hundarna blir så där tröttnöjda efteråt.
Skillnaden på personspår och viltspår är att i det senare ska hunden följa en doft av blod och skank/klöv. Det är lite annorlunda – mer på riktigt – och en del hundar kan vara osäkra i början. Men de kan inte motstå det! Naturen ropar och hunden svarar – gör det som deras DNA säger åt dem att de ska göra. Det är kul, även för ägarna som inte sällan blir förvånad över hur naturligt duktiga deras hundar är.
På mina viltspårkurser fikar vi alltid, så det kan förstås vara en bidragande faktor till glada hundägare, men jag vill ändå påstå att det är det ursprungliga och medfödda som lockar, det otämjda och lite vilda. Vi låter våra hundar göra det hundar gör bäst – använda sin nos.
Men kommer inte en jaktgalen hund bli ännu mer jakgalen av viltspårsträning?
Inte direkt! Din hund kommer högst troligt känna sig ganska nöjd med tillvaron. Behov tillgodoses samtidigt som du ger hunden ramar och regler kring vad som gäller när det ska spåras. Det blir en rutin: Sele och lina på. Spår ska hittas och följas. Byte (klöv/skank) ska finnas. Slut på aktivering.
Kanske är det just viltspår som är den där pusselbiten som fattas i era liv? Vad vet jag, men kul är det och jag rekommenderar alla att prova!
