Nu är den här – igen. Den blå brännmaneten har intagit Västkusten. Där gäller det nu att hålla koll, när man badar. Både du själv och din hund kan bli ordentligt brända.
Förekomst av blå brännmanet längs västkusten är inte helt ovanlig. Men antalet maneter varierar från år till år och just denna sommar verkar de vara extra många.
Hundar och människor som badar utanför Halmstad, upp till Norge, löper störst risk att få smärtsam närkontakt med den obehagliga organismen.
Den röda brännmaneten, som också finns på Västkusten, kan visserligen brännas den också, med sina sliskiga tentakler. Men dess blå kusin förmedlar en brännande känsla, var man än tar på den.
Både den så kallade klockan (manetkroppen) och trådarna kan brännas ordentligt. Att trådarna kan bli två meter långa gör den inte mindre otäck att träffa på.
Den blå brännmaneten, eller blåklintsmaneten som den också kallas, trivs inte i sött eller bräckt vatten. Därför är det endast på Västkusten man kan träffa på den i Sverige.
Manetens klocka är klarblå till violett, med mörkare ton inne i maghålan och ljusare blått vid klockans kant. Klockan kan ibland även vara blekgul eller gråaktig.
Utomlands kan den blå brännmaneten uppnå en diameter på 30 centimeter. Men i Sverige blir den sällan större än 15 centimeter.
Det räcker dock gott för att brännas riktigt ordentligt. Den som har otur och får några av dess trådar lindade runt benet har dessutom svårt att bli av med smärtan med hjälp av sedvanliga metoder.
Tvål och sötvatten snarare förvärrar, än förbättrar läget.
– Sötvatten och kemikalier kan trigga tentaklerna i trådarna så det är bäst att gå ner i saltvattnet igen, säger Doris Björling, forskare vid Göteborgs universitet till Aftonbladet.
– Det kan också vara effektivt att skrapa med ett betalkort eller liknande för att få bort trådarna från huden. Det finns många husmorstips om att kiss och ättika ska hjälpa. Men det finns inget belägg för att det skulle fungera mot maneterna i svenska vatten.
Förutom den röda brännmaneten, har blåklintsmaneten även sällskap med den helt ofarliga öronmaneten på Västkusten.
Hittills har förekomsten av manetvärldens värsting varierat ganska stort från år till år. Men i framtiden kan det mycket väl tänkas att vi får vänja oss vid att badande på Västkusten kan få ett otrevligt efterspel.
Forskning visar nämligen att den blå brännmaneten har goda förutsättningar att öka sina numerärer avsevärt i takt med att temperaturen i våra hav stiger.
