Eva Gustavsson brinner för hundar till den grad att hon blivit utnämnd till Sveriges största hundälskare. Trots att hennes arbete kostar henne mycket tid, pengar och engagemang, tycker hon att det är värt det.
– Jag har hållit på i 35 år och många gånger tänkt att jag ska sluta, men det finns ingen annan som bryr sig om dessa djur. Det finns ingen i Sverige som tar hand om hundar akut mitt i natten som jag gör.
Av flera nominerade var Eva Gustavsson den som stod högst upp på prispallen med nästan 12.000 röster när hon blev tilldelad priset som Sveriges största hundälskare i Miljonlotteriets tävling.
Varför Eva fick så många röster är inte svårt att förstå. Enda sedan hon som tonåring tog sig an sin första omplacering har hon aldrig slutat med sitt viktiga jobb. Idag driver hon Lyrestads hundcenter där hon rehabiliterar utsatta hundar och hjälper dem att hitta nytt hem.
– När jag var 16 år fick jag min första hund, en labrador som hade blivit misshandlad. På den tiden delade socialen ut hundar till missbrukare i tron att det skulle hjälpa dem att få ordning på sina liv, vilket inte fungerade. Då fick jag ta hand om han istället.
Ålder: 53
Bor: Lyrestad
Aktuell: Driver Lyrestads hundcenter och vinnare av Sveriges största hundälskare
Bor: I hus med sambo och barn
Hundar: 7 stycken - två "mallar", två jack russel och 3 blandraser
– Han hade blivit så illa behandlad att han inte klarade av mörkklädda människor eller män. Trots hans många problem blev han tolv år gammal. Efter honom fortsatte jag att ta hand om hundar, bland annat en schäfer som var väldigt utåtagerande när jag fick henne. Efter ett års arbete med henne visade hon toppresultat i ett mentaltest. Jag tror starkt på att kärlek, tid och respekt kan göra underverk för de flesta hundar.
Men någon vinstaffär är det inte. Hon gör det för hundarnas skull, och de 10 000 kronorna som hon fick i vinstpengar kommer gå till dem - även om det är en liten summa med tanke på hur dyr veterinärvård är.
– Det här arbetet är inte vinstdrivande, och det innebär att man ofta går back ekonomiskt. Allting kostar otroligt mycket pengar, men det är värt det.
Det händer att Eva får ett samtal mitt i natten och utan att känna till något om hunden, åker dit för att ta hand om situationen.
– Jag har hållit på i 35 år och många gånger tänkt att jag ska sluta, men det finns ingen annan som bryr sig om dessa djur.
Eva har tidigare haft hundpensionat och hunddagis och även samarbetat med länsstyrelsen och polisen. När Eva har tagit sig an en hund, gör hon det helhjärtat.
– Jag vet exakt vad för hund jag släpper ifrån mig, och jag ser till att de får ett bra liv. Om en hund som jag omplacerat inte kan stanna hos den nya ägaren, ska hunden komma tillbaka till mig.
– Jag har varit med länge och önskar att vi får tillbaka djurskyddspolisen på kommunal nivå, som vi hade förr i tiden. Då kände inspektörerna till de människor som behövde övervakas, och kunde åka dit och ha koll. Efter att djurskyddspolisen lades ner, fick vi en djurskyddsmyndighet i Skara, som också fungerade bra. Sedan övergick ansvaret till länsstyrelsen, vilket har varit problematiskt.
– Vi behöver en ny djurskyddsmyndighet och djurpoliser över hela landet, inte bara i Stockholm. Detta skulle minska antalet farliga hundar i samhället, eftersom det ofta är olämpliga människor som har dem. Farliga hundar är inte ett resultat av deras ras, utan av människors hantering.
– Situationerna varierar. Jag har fått höra om valpar som behövde ett nytt hem, och när jag kom dit var det total misär så jag fick köpa ut valparna. Jag har hämtat en belgisk vallhund från en knarkarkvart mitt i natten som bara var skinn och ben.
– Våra myndigheter verkar inte bry sig tillräckligt om djuren och tar ofta så lång tid på sig att agera att djuren hinner dö. Det är verkligen tråkigt att se hur många hundar som far illa på grund av bristande myndighetsengagemang. Vi behöver verkligen ett bättre system för djurskydd i Sverige.
