Insikten om att hunden sprungit bort är något av det värsta som kan drabba oss hundägare. Ett sätt att hitta den kan vara att låta en ID-hund söka efter vovven. Men i sex av landets 21 län finns bara en enda ID-hund att tillgå. Fyra av länen har inget ID-hundsekipage alls.
I många fall kommer en bortsprungen hund tillbaka i sinom
tid.
Men ibland hinner timmar bli till dagar – utan att vi får se skymten av vår saknade familjemedlem. Då kan sök med hjälp av ID-hund bli aktuellt.
För de boende i storstadsområdena finns det förhållandevis många ID-hundekipage att välja mellan. Men i sex av landets 21 län finns bara en enda licensierad ID-hund registrerad. Och i fyra av länen får den som förlorar sin pälskling klara sig helt utan hjälp från ID-hund.
– Det råder stor brist på ID-hundar, bekräftar Pirkko Andersson som var med och grundade organisationen IDhund år 2014.
Idén till verksamheten, som inte bara samlar och licensierar ID-hundekipage, utan även utbildar blivande ID-hundar, fick hon när en av hennes uppfödarkollegor förlorade två valpar som sprang till skogs.
– Då gjorde vi som man ofta brukar göra; samlade alla vi kände och gick ut i skogen för att söka tillsammans, som en stor elefanthjord, berättar Pirkko. På så vis drev vi hundarna ännu längre ifrån oss, så det slutade med att valparna aldrig återfanns.
Idag vet hon bättre. När en ID-hund kallas in är både hund och förare specialutbildade i att söka efter djur som lätt blir skrämda om man kommer dem för nära.
För att hunden som sprungit bort inte ska drivas ännu längre från platsen där den försvann, arbetar ID-hundsekipaget främst för att ringa in ett område i vilket hunden kan antas uppehålla sig. Sedan är det upp till hundägaren att locka fram hunden och fånga in den.
Att åta sig sök med ID-hund kan vara ett krävande uppdrag. En hund som flytt i panik eller tagit upp jakten på ett byte kan springa långt. Terrängen som ska sökas av är ofta oländig, och antalet djurägare som behöver hjälp är stort.
– Många förstår nog inte hur otroligt många förfrågningar man får varje dag, från djurägare som ringer och är ledsna, säger Pirkko Andersson. Det känns oerhört svårt att bli tvungen att säga nej till dem.
Tyvärr är det så dagens verklighet alltför ofta ser ut. ID-söken är något ID-hundförarna utför på frivillig basis, på sin fritid. Så att hjälpa alla är en fysisk omöjlighet. Särskilt om man som ensam hundförare ska serva ett helt län med ID-hundtjänster.
IDhund arrangerar visserligen kontinuerligt utbildningar i såväl Stockholm och Göteborg, som Motala.
Men några av de som deltar i dem gör det snarare för att de tycker att det är roligt, än för att de har ambitionen att använda kunskaperna de förvärvar till att utföra professionella sökuppdrag.
Det innebär att antalet aktiva ID-hundsekipage blir fortsatt lågt. De nya som går ut i tjänst ersätter med knapp mån de ekipage som av olika anledningar avregistrerar sig.
Synd, tycker Pirkko Andersson som ser ID-hundtjänstgöringen som en anledning för hundföraren att hålla sin hund vältränad samtidigt som både hund och förare erbjuds perfekta tillfällen att låta sig sporras av arbete i skarpt läge.
– Hundarna känner när läget är skarpt, säger hon. Vi människor beter oss ju helt annorlunda då.
För den som förlorat sitt husdjur är ID-hundens insats ofta helt avgörande. Ett sökarbete som tar timmar för människan att utföra, fixar ID-hunden på tio minuter.
En hund som tappat bort sig i terrängen kan snabbt bli förvildad och väldigt svår att både hitta och fånga in. Så vad ett snabbt uppletande har för betydelse för utfallet kan vem som helst förstå.
Att hunden som ska bli ID-hund har förkunskaper i sökarbete är naturligtvis en fördel.
Men IDhunds utbildningar riktar sig även till ekipage som är noviser på området.
Efter genomgången kurs erbjuds samtliga deltagare att göra licensprov, något som ger dem rätt att lista sig som aktiva ID-hundsekipage i IDhunds register.
– Hur lång tid det tar innan man klarar licensprovet varierar, förklarar Pirkko Andersson. Har hunden vissa förkunskaper och det finns tid för mycket hemmaträning kan man lyckas med licensprovet direkt efter genomgången utbildning.
– I andra fall kan det ta allt från några veckor extra, till flera månader innan man kan få sin licens, fortsätter hon.
Eftersom ID-hundförare inte är någon skyddad titel, kan i princip vilken hund som helst kallas för ID-hund. Därför har det hänt att människor blivit lurade att betala för söktjänster som är allt annat är professionella.
– De flesta ID-hundförare tar betalt för sina tjänster. Därför är det viktigt att man som kund i förväg försöker kontrollera vilken utbildningsbakgrund personen man tänker anlita har, säger Pirkko Andersson.
– De ID-hundar vi licensierar har ett särskilt täcke på sig när de arbetar, som ett bevis för att de är godkända av oss.
