Följ med på vår nattågsresa från Stockholm till Norrbotten – fylld med praktiska tips, personliga erfarenheter och mysiga stunder. Så packa väskan, ta med din bästa vän och ge er ut på äventyr med tåg!
Att resa med sin hund kan vara både spännande och utmanande, särskilt när det kommer till att ta tåget. Med rätt förberedelser och planering kan tågresor med hund bli en mysig och minnesvärd upplevelse för er båda. Så packa väskan, ta med din bästa vän och ge er ut på äventyr med tåg!
21.45: Vi stiger ombord på nattåget vid Stockholms centralstation. En resa på 12 timmar ligger framför oss. Det är inte första gången vi gör denna resa – sedan jag flyttade från Norrbotten för sex år sedan har jag regelbundet rest flera hundra mil med tåg inom landet. Som hundägare anser jag att det är det mest fördelaktiga sättet att resa av flera skäl. Att köra bil hundratals mil är inte bara utmattande och dåligt för miljön, utan det kräver också stort fokus och ibland att man stannar längs vägen för att övernatta.Visst kan man även flyga med sin hund – det gjorde jag en gång, och aldrig mer. Det kändes inte bra i mattehjärtat att lämna sin stora hund i ett bagageutrymme, bland buller och ovisshet. Med tåg slipper du lämna bort ditt husdjur, du har händerna fria under resan – du kan till och med sova.
22.00: Tåget börjar rulla, och jag har bäddat sängarna i vår djurtillåtna liggvagnskupé där hundarna vant hoppat upp i sängarna. Eftersom man köper alla sex liggplatser när man bokar djurtillåtet, och därmed får en egen kupé, kostar det betydligt mer än en sittplats. Men när man reser 100 mil med två hundar nattetid är det ovärderligt att kunna bädda ner sig och vakna upp på slutdestinationen.
22.45: Restaurangvagnen stänger om en kvart. Vanligtvis brukar jag preparera med matsäckar, frukt och annat gott att ta med på resan. Denna gång hann jag bara ta med mig hundarnas mat, vattenflaska och skålar. Tur att det åtminstone finns mat att köpa ombord - även om den varken är särskilt billig eller av högsta kvalité.
23.00: Passerandes sittvagnarna på vägen tillbaka från bistron får jag syn på två hundar och deras vänliga ägare Martin. Jag frågar såklart om lov innan jag stannar för en mysstund med hundarna och får lära mig om den ovanliga rasen kontinental bulldog.
23.15: När jag återvänder till vagnen ligger mina hundar och sover. Trots att min ena hund Kiki vanligtvis brukar vantrivas med att bli lämnad, är tågresor av någon anledning ett undantag. Det är som att hon vet att jag inte kan gå någonstans. Att vi tillsammans är på väg till Norrbotten, snön och mormor. Att tågresor innebär just det – hon blir inte lämnad. Jag kryper ner med hundarna och somnar till vibrationerna av järnvägen.
10.51: Vi vaknar utvilade. Jag fyller på hundarnas vatten- och matskålar. Tågkonduktören berättar att vi har ett litet stopp. På en kvart hinner hundarna kissa, sträcka på benen och andas in den norrbottniska luften. Vi är snart framme efter ännu en lyckad 100-milsresa.
