Räddningen av Rex: En svensk familjs semesteräventyr i Makedonien

Text: Helena Henningson

Sommaren 2022 var hela vår familj på semester i Makedonien. Det fanns många herrelösa hundar på gatan vi bodde. Vi reflekterade över det men inget mer än så.

Vi hade sagt till våra tre barn att inte leka och klappa på hundarna för vi ville inte de skulle bli bitna eller få för mycket känslor för dem.

En dag såg vi att de satt på trottoaren med en liten valp/unghund. Vi gick ut till dem och så fort hunden såg oss blev den livrädd och kastade sig på rygg för att sen snabbt springa därifrån. Vi förstod att den inte blivit behandlad så bra och det stack till i hjärtat men vi försökte avskärma oss.

Äldsta dottern berättade att hunden följde dem hela dagarna och gick de in i en affär satt han snällt och väntade utanför tills barnen kom ut

Varje gång barnen gick ut såg vi att hunden kom fram till våra tre barn och följde dem vart de än gick. Äldsta dottern berättade att hunden följde dem hela dagarna och gick de in i en affär satt han snällt och väntade utanför tills barnen kom ut. Men så fort den såg oss vuxna komma sprang den iväg. Han var livrädd för vuxna. Hunden, som fick namnet Rex, älskade våra barn och sov under bilen utanför vårt hus och väntade på våra tre flickor.

Hela semestern fortlöpte och barnen och hunden tillbringade varje dag tillsammans.

Till slut var det dags att åka hem. Barnen grät hejdlöst och vägrade åka hem utan Rex. Vi förklarade att man inte bara kan ta med en hund hem utan att det krävs vaccinationer och intyg och att det var en jättestor process.

Vi åkte hem med ett hål i hjärtat, mest för att jag såg smärtan hos barnen efter att ha förlorat sin vän. Barnen grät varje dag efter sin vän.

I smyg hade hon med hjälp av sin moster tagit kontakt med två räddningsorganisationer

Väl hemma i Sverige kunde äldsta dottern, som då var 12 år, inte släppa tanken på sin bästa vän. I smyg hade hon med hjälp av sin moster tagit kontakt med två räddningsorganisationer i Makedonien för att höra vad som behövdes för att få hit Rex.

Hon hade tagit fram information om vaccinationer, veterinärintyg, transportsätt mm och presenterade detta för hennes pappa och mig. Hon hade även ringt sin pappas faster som är från Makedonien och pratat med henne.

Dotterns pappas faster kom hem till oss och sa till min man att han ska resa ner till Makedonien och hon skulle hitta hunden och fixa alla papper och vaccinationer.

Sagt och gjort – resa bokades och några dagar senare satt fastern på flyget ner till Makedonien för att hitta Rex.

De trodde inte att han skulle överleva

Precis i samma veva fick vi meddelande från min makes pappa i Makedonien att Rex var hittad, men han var påkörd och låg i en park. De trodde inte att han skulle överleva men farfarn hade varit där med vatten och mat, men Rex varken åt eller drack. Farfarn tog hand om Rex så gott han kunde i parken men prognosen såg dålig ut.

Stämningen hos oss i Sverige var fruktansvärd – skulle allt falla nu när vi var så nära målet? Vi hade skrivit ut intyg från Jordbruksverket, planerat för chipning och vaccination och fastern var på väg ner till Makedonien.

Men mirakulöst nog överlevde Rex och återhämtade sig. När väl fastern hittade honom var han mörbultad och skadad MEN i livet.

Hon tog honom direkt till veterinär där han togs om hand, chippades och vaccinerades.

Tre veckor senare kunde min man (barnens pappa) äntligen flyga ner och fixa de sista papperna och ÄNTLIGEN flyga hem med vår älskade Rex.

Rex har gått från att vara en liten rädd, mager och skygg hund till att bli världens bästa familjehund och vi ångrar inte för en sekund att vi tog beslutet att få hem vårt hjärta.