Torgrim är en 3-årig broholmer. En mäktig kille på 75 kilo.
– En helt underbar hund, stor, mäktig och vacker med ett stort hjärta av guld.
– Vi går på två längre promenader varje dag. Eftersom vi arbetar hemifrån mestadels behöver han sällan vara ensam. Han följer med och vill veta var vi är och vad vi gör.Han ser till att alla småfåglar är fredade när de är här och äter (grannkatterna håller sig borta), men om skogsduvorna börjar att tjafsa om maten jagar han bort dem. Han håller ordning och är kärvänlig med de flesta djurarter. Det är väl mest ekorrarna han inte kan låta bli att jaga.
– Flugor och djupt vatten (han gillar vattenlek så länge han bottnar).
– Ibland kan han smyga upp på övervåningen och hämta ner någonting skojigt bland sina träningsgrejer som jag förvarar däruppe. Han kan inte riktigt hålla sig till nästa träningspass och är kanske lite sysslolös för stunden.Han gräver ner ben och godsaker i trädgården. Han sparar dem och jag kan avläsa precis vad de ligger med att avkoda hans kroppsspråk. Fågel, fisk eller mittemellan, han är lika tydlig att läsa som en bok. Numera låtsas jag inte märka någonting, så att han får ha sina små skatter i fred.
– Vår gamla schäfertik Panja har varit världens bästa extramamma till Torgrim. Hon var 10 år när han kom till oss och hon blev som ung igen.Torgrim är schysst mot alla andra hundar, oavsett kön, ålder och storlek. Han hoppas alltid på lek och blir förvånad om någon hund skulle bli sur. Vill inte alla leka? Sedan är han van vid att vistas med andra hundar utan att leka eftersom vi går på mycket hundkurser och träningar.
– Nosarbete och kul träning!
– Om han inte får vara med, att stängas ute är nog det värsta för Torgrim. När vi lämnar honom ensam biter han ihop och går och lägger sig, men ser ledsen och bekymrad ut. Hur ska vi klara oss utan honom?
