Vid 9 månaders ålder omplacerades Brorsan och hamnade hos Sabina Jansson – då var han en trotsig, tanig tonåring som krävde ett starkt och tydligt ledarskap. En tuff period väntade familjen och många timmar lades på träning. Idag, 3 år senare, har den hårda träningen gett resultat och Brorsan älskar sitt nya liv som vakthund på gården!
– Det som gör Brorsan absolut gladast det är att få promenera i skog och mark. Han är lite av en ”outdoorhund”. Hemma vaktar han gården och patrullerar gärna för att hålla okända katter, fåglar, rådjur och en och annan ekorre på behörigt avstånd, berättar Sabina Jansson.
- Att vara ute med husse och matte på gården när vi grejar med saker tycker Brorsan också om till vardags.
– Tåg som gnisslar och skramlar är kusligt tycker Brorsan. Bussar har varit otäckt tidigare men det har vi jobbat bort. Varför Brorsan ogillar tåg vet vi inte. Kanske har någon händelse fäst sig i hans minne sedan han bodde med sin första familj som vi inte vet om.
- Han tycker inte heller om okända personer som är för nära honom. Han är en hund som själv väljer ut vem han vill umgås med. Han anser att man ska förtjäna att få klappa på honom.
– Det är sällan ingen ser Brorsan. Han håller sig gärna nära oss och smyger aldrig i väg i från oss. Han har en mycket utpräglad flockkänsla och vill vara där vi är. Men det kan hända att hans nos blir lite extra lång då det ligger något gott nära bordskanten. Snabbt slänger han då ut tungan för en liten extra smakbit. Annars är han ingen buse som gör några större utsvävningar.
– Om Brorsan själv skulle få välja önskar han rå köttfärs, kalvsylta, ost, blodpudding och glass till efterrätt. Tyvärr är livet hårt så det blir bara någon smakbit ibland av det goda.
– Han gillar att sitta i trappan till övervåningen och kika ut genom fönstret. Där har han utsikt över gården och allt som händer där. Likaså stenkoll på om någon kommer eller går, det här har Brorsan tagit som sin uppgift och sköter den klanderfritt.
– Om han varit hemma själv och vi kommer hem så nära på exploderar han av lycka. Många nospussar blir det. När våra barnbarn kommer på visit blir han också extra glad, vem skulle inte bli det liksom.
– När Brorsan inser att han inte får vara med och åka bil blir han så besviken och ledsen. Bilturer, både långa och korta, är toppen tycker han.
