Förr förekom kupering av svans och öron på dobermann, något som inte längre är tillåtet i Sverige.
Foto: Gettyimages
Lär känna rasen: 10 fakta om dobermann
Den majestätiska dobermann är arbetsvillig, aktiv och lojal. Vi har samlat 10 fakta om rasen.
Dobermann är en stor och ståtlig hund. Vi har tidigare berättat om rasen english toy terrier - en ras som utseendemässigt kan likna en miniatyr-dobberman. Men raserna är såklart inte släkt, trots att färgerna påminner om varandra har de inte mycket gemensamt.
Här är tio fakta som varje hundentusiast borde känna till om denna kraftfulla och eleganta hund.
10 fakta om dobermann:
- Stora och ståtliga: Dobermannen har en majestätisk hållning och en kvadratiskt byggd kropp. Hanar når en mankhöjd på 68–72 cm och väger mellan 40–45 kg, medan tikar är något mindre med en mankhöjd på 63–68 cm och en vikt på 32–35 kg.
- Lättskött päls: Den korta och släta pälsen hos dobermannen kräver minimal vård. Ett bad då och då är allt som behövs för att hålla den i toppskick. Deras päls är slät och kort, med färger som svart eller brun, alltid med tydliga tantecken.
- Barnkära: Dobermannen är känd för sin vänlighet och fredlighet. De är mycket trogna sin familj och är utmärkta med barn, vilket gör dem till fantastiska familjehundar.
- Aktiv och lekfull: Med ett livligt temperament älskar dobermannen att vara aktiv och lekfull. Meningsfull sysselsättning och regelbunden träning är viktigt för att hålla denna energiska hund nöjd. Se punkt 9.
- Stor jaktlust: Dobermannen har en naturlig jaktlust som kan bli intensiv om den inte kanaliseras genom träning och aktivitet. Att ge dem en form av jaktträning kan vara mycket fördelaktigt.
- Hälsoproblem att vara medveten om: Dobermannen kan drabbas av hälsoproblem som höftledsdysplasi, ögonsjukdomen PHTVL/PHPV, hjärtfel och wobbler syndrom. Det är viktigt att vara medveten om dessa potentiella problem och att hålla regelbundna veterinärbesök. Det förekommer även knäproblem som pålagringar och korsbandsskador. Även hudproblem finns. En mild variant av blödarsjuka förekommer.
- Historia: Rasen har sitt ursprung i 1800-talets Tyskland och är uppkallad efter Friedrich Louis Dobermann. Ursprungligen användes de som vakt-, gårds- och sällskapshundar, samt för rovdjursbekämpning och som polishundar.
- Socialisering och träning: Mentalbeskrivning Hund (MH) har hjälpt till att förbättra rasens socialitet, men det finns fortfarande individer som kan vara reserverade. Tidig socialisering och kontinuerlig träning är viktigt.
- Kräver engagerade ägare: Dobermannen trivs bäst med ägare som kan erbjuda daglig aktivitet och nära kontakt. De är inte lämpliga för att vara ensamma hela dagarna eller för att bo i hundgård. Dobermannen utmärker sig i bruksarbete och internationella tävlingsformer som IGP. De används också som tjänstehundar av väktare, polis och räddningstjänst.
-
Förr förekom kuperad svans och öron: Tidigare brukade människor kupera dobermannens svans och öron, både av praktiska och estetiska skäl. Praktiskt sett gjorde det det svårare för en angripare att greppa hunden när öronen var klippta och svansen kort. Estetiskt så ansåg spetsiga öron se mer skrämmande ut. Öronen kuperades när valparna var unga och man använde olika tekniker för att få de klippta öronen att stå upprätt. I Sverige är det numera förbjudet att kupera svans eller öron på hundar.
Källa: SKK, Moderna försäkringar
