Klia mage? Eller … Inte!

Vid den sista frågan pausar vi. Varför gjorde hon så? Denna oerhört viktiga fråga att ställa sig, INNAN vi försöker åtgärda ett beteende, innan vi drar slutsatser om hundens psykiska status eller drar in tumörer i bilden.

Kulturkrock

Hundägaren i luren var självklart upprörd och oroad. Inte minst över sin prinsessa, utan också över grannsämjan. Ibland, när man blickar ut från händelsens mitt, ser man omständigheter som kan lindra oron. Det var självklart inte bra att grannen blev biten, men kanske förståeligt. Dock ingens fel. Bara en helt vanlig kulturkrock mellan två arter.

”Klia mig!”

Matten och resterande av prinsessans kungliga entourage har alltid kunnat klappa, klia, lyfta och bära prinsessan utan protester. Hon upplevs njuta av det hela. Hon bjuder in till det. Uppmärksamheten och närkontakten. Prinsessan skuttar ofta upp i soffan, dimper ner i någons knä och vänder snabbt upp ett bakben så buken kan klias. Sedan ligger hon och nästan spinner av välbehag. Slutar det klias, krafsas det och gnys tills fortsättning följer.

”Låt mig vara!”

Matte och gänget har alltid tolkat hundens ligga på sidan, lyfta bakben och visa buk som en inbjudan till klapp och kli. För så har det alltid tett sig. Så varför prinsessan som nu gjort exakt samma sak inför grannen, bara för att sekunder senare, när grannen böjer sig över henne och kliar, förvandlas till en rabiat häcksax … Det förstår ingen. Bara prinsessan förstår det. Så hon tänker vare sig skämmas, be om ursäkt eller låta grannen komma nära.

Mina svar på frågan

1) Två till synes likartade beteenden kan betyda två skilda ting. Beroende på helheten! Hur ser hundens hållning, ögon, öron, tyngdpunkt, mungipor ut i övrigt. Hade vi noggrant kunna studera de två olika scenarierna i stillbild hade vi sett skillnader.

2) Hur situationen i övrigt ser ut kan också ge oss info om hundens budskap. Ligger vi och myser i soffan, är vi i en intrång-i-reviret-situation i hallen? Två helt skilda lägen. Vem riktas kommunikationen till? Dig som matte/husse, som hunden litar på, eller en främling?

3) Passiv underkastelse: att krypa ihop, att lägga sig på sidan, eller att visa buken, är sätt att dämpa någons framfart, att visa att man inte sätter sig emot, att man är osäker och kanske lite rädd. Innan passiv underkastelse har hunden ofta på mer subtila sätt visat att den önskar avstånd, kanske vill den vara i fred ett tag. Om dessa budskap inte hörs, försöker hunden förmedla informationen tydligare.

”Klia mig på magen” och ”Jag är osäker” – två helt olika budskap! Som bör bemötas på två helt skilda sätt. Det första = kli kli. Det andra = vänd bort blicken, ta ingen notis om hunden och låt den vänja sig vid dig på håll.

4) Vad du som hundägare får göra, eller vad din hund önskar att du gör med den, behöver ABSOLUT OCH INTE VARA OKEJ att alla andra gör. Om din man får ta dig på brösten innebär det sällan att män generellt är välkomna att göra detsamma. Hundar har också integritet. Vissa mer än andra. Vissa kvinnor viker ner sig när de blir ofredade, andra är bra på dansk skalle. Hundar är också olika. Och gör olika.

Tafsa inte oinbjuden

Ur detta perspektiv blir det lättare att förstå prinsessans handling. Hon bad om lugn, fred, ro och avstånd och blev i stället tafsad på. Vem hade inte fräst ifrån. Och ibland fräser hundar ifrån med tänderna. För ibland känner hundar att de behöver tala med STORA BOKSTÄVER om vi inte lyssnar på deras små.

Peace out!

/Carro, Krutor och Koi