Att hundar är fenomenala på att lukta sig till allt möjligt känner de flesta hundägare till. Men att hundens nos även gömmer ett sjätte sinne, i form av en inbyggd värmekamera, är nog inte lika känt.
Upptäckten offentliggjordes 2020, efter att lundaforskaren Ronald Kröger flera år tidigare börjat fråga sig av vilken orsak hans egen Golden retrievers (och andra hundars) nos alltid är så våt och kall.
Det Kröger mer bestämt funderade på var om hundens nos är kall för att den lättare ska kunna upptäcka andra varma djur och byten.
Allt enligt tesen att ju kallare en kroppsdel är, desto lättare är det att känna värme från omgivningen.
Kröger, som leder den så kallade ”nosgruppen” på biologiska institutionen vid Lunds universitet började genast fördjupa sig i hur hunden, och andra däggdjur, uppfattar olika typer av sinnesinformation med den yttersta hårlösa delen av nosen, som på latin heter rhinarium.
Studierna bekräftade antagandet om att ju kallare och blötare hundens nos är, desto mindre stör det omgivande temperaturbruset ut dess förmåga att använda den som en värmekamera. Kalibrerad för att kunna känna av värme i form av infraröd strålning.
Elektromagnetisk strålning av den våglängden infrarött har kan varken ses med blotta ögat av människor eller hundar. Därför kunde Krögers forskarlag snabbt dra slutsatsen att hunden faktiskt kan uppfatta den aktuella strålningstypen med sin nos.
Elektromagnetisk strålning förstärks dessutom i vatten. Det ansågs förklara varför hundens nos både är kall och blöt.
Forskningresultaten från Lund väckte internationell uppmärksamhet. Det ledde vidare till ett samarbete med hundforskare i Ungern.
Tillsammans med dem lyckades Ronald Kröger och hans svenska forskarlag även visa att hunden kan känna värme med nosen på så långt håll som 1,6 meter. Detta helt utan vägledning av någon doft.
Hundarna som deltog i studien inledde alla försök med att testa att sniffa sig till den information de sökte. Det kunde handla om allt från var det fanns mat, till om en mötande hund var vän eller konkurrent.
Men i de fall hunden inte kunde förlita sig på sitt luktsinne övergick den omgående till att svepa med nosen likt en radar framför sig. Ett fenomen som av Ronald Kröger kallas nosskanning.
Exakt hur hundens ”värmekamera” ser ut, är ännu inte klarlagt.
Men annan forskning vid biologiska institutionen i Lund har visat att pigmenteringen av hundens nos avviker från det vi brukar se som normalt. Istället för att vara koncentrerad till överhuden utvecklas den nere i underhuden där nosens nervtrådar också har sin bas.
Därifrån och upp till hudytan, följs pigment och nervtrådar åt. För att utmynna i en struktur bestående av nerver, så ytligt placerade att de nästan sticker upp ur hudytan.
Denna struktur kan mycket väl vara det hudorgan hunden använder sig av för att fånga upp infrarött ljus.
Upptäckten håller på att förändra synen på våra rovdjurs beteende, särskilt när de handlar om att upptäcka och jaga byten.
Om fler djur än hunden har en inbyggd värmekamera i nosen vet man ännu inte. Att vargen har det anses självklart, med tanke på dess nära släktskap med hunden. Försök som gjorts med rödräv har också gett positiva resultat.
Forskarnas plan är att undersöka så många kallnosiga rovdjur som möjligt, för att ta reda på vad det sjätte sinne hunden har visat sig ha egentligen har för betydelse.
– Att hunden framförallt är ett luktdjur är en helig ko. Att luktsinnet är väldigt betydelsefullt för hunden är det inget snack om. Men våra experiment visar att hundens nos kan göra mycket mer och känna av infraröd strålning, säger Ronald Kröger till sajten Forskning.se
