Livlig, aktiv och rolig... Men dvärgschnauzern är också envis och viljestark.
Första gången en dvärgschnauzer visades på en hundutställning var 1899. Den blev omedelbart populär, tack vare sin storlek och charmiga utseende. Dvärgschnauzerns lurviga skägg och morrhår, buskiga ögonbryn och fina öron gör att det är lätt att fastna för rasen. Namnet schnauzer kommer just från tyskans ord för skägg/mustasch.
Lägg till det en härlig energi, tillsammans med sällskaplighet, anpassningsförmåga och intelligens, så förstår man att det är en populär hund.
Dvärgschnauzer kommer från en medelstor strävhårig hund av pinschertyp som levde på 1400-talet i tyska Bayern och som användes för att fånga råttor och utföra andra allmänna uppgifter på gården. Den är den minsta av de tre olika schnauzer-varianterna och rasen kom fram genom att korsa schnauzers med affenpinschers.
Dvärgschnauzer är främst en sällskapshund, men även en fantastisk all-round-hund som passar för hundsporter, som agility, rallylydnad, sök och spår. Den är nästan omöjlig att trötta ut, och den mår som allra bäst när den får vara aktiv och lekfull – med ordentlig vila emellan så klart. En dvärgschnauzer beskrivs som en stor hund i ett litet paket, och med rätt träning och hängivenhet så blir den en härlig följeslagare.
Med sin lojala, kärleksfulla natur passar den därför bra som familjehund och är även ett bra förstagångsval för hundägare som har tillräckligt med tid att ägna sig åt att umgås och träna sin hundkamrat.
Dvärgschnauzers kan vara lite envisa av sig, så det är bra att börja socialisering och träning så tidigt som möjligt. Den är en bra vakthund, vilket innebär att den kan skälla och föra en del väsen.
Rasen fäller inte hår, men pälsvården är krävande och förutsätter att pälsen löpande trimmas och ullkammas.
