Det var verkligen ingen självklarhet för William att välja en blandras.
– Men det var mitt livs bästa beslut att skaffa en cavapoo, säger han idag.
Han skulle ha en hund, det hade William bestämt sig för. Men vad det skulle vara för ras, det var mer oklart. Hans sambo Lina var mer bestämd, helst ingen blandras.
– Så vi var inne på många olika raser från början, allt från cockerspaniel till amstaff, förklarar William.
Den blivande hundens storlek var däremot klar.
– Jag ville ha någon som var lite mindre, men som fortfarande var tillräckligt stor för att leka och brottas med, säger han.
Jakten på den perfekta hundrasen startade. William gjorde mängder av tester om ”vilken hund passar dig” utan att bli klokare. Men när en vän till paret kom hem med Loke, en cavapoo, var det kört.
– Lina blev störtkär, hon och Loke hängde hela helgen. Han var lekig, men ändå lugn, inte så stor, lagom för vår lägenhet. Nu var hon helt såld på tanken på en blandras.
– Eftersom våra vänner redan skaffat en hund så gjorde de allt förarbete åt oss, kan man säga.
Vännerna tipsade om Lokes uppfödare, men hon hade inga planerade kullar där och då.
William och Lina gav sig inte, de var fast beslutna om att det var från just henne de skulle köpa hund. Drygt ett år senare hörde uppfödaren av sig och berättade att hon snart skulle få en kull igen. Lyckan var enorm när de så småningom kunde hämta hem valpen Kompis.
– Jag kände att “är det här en riktig hund, det måste vara en fuskhund”. Hon är till exempel extremt smart. Rumsrenhetsperioden var heller inga problem, hon kissade inne tre gånger och bajsade inne en gång - sen var hon rumsren. Snabbt lärde hon sig att krafsa på dörren när hon ville ut.
William är kort sagt lyrisk över sitt hundval.
– Kompis är så jävla söt! Hon är så himla mysig och sover på min kudde ovanför mitt huvud. Det var precis en sådan hund vi vill ha.
– Att skaffa Kompis är det bästa beslutet jag tagit i mitt liv, avslutar han med.
