När ett husdjur dör förlorar ägaren inte bara en vän, utan också ett viktig känslomässigt stöd. I Umeå erbjuder nu svenska kyrkan stödsamtal. Diakonen Irja Wikström ligger bakom idén.
Hur började det?
– Det var när jag arbetade som diakon i Borås som jag upplevde att människor inte vågade söka stöd i sorgen efter ett djur. De var rädda för att inte tas på allvar, berättar hon. Så jag började erbjuda stödsamtal.
Var det många som hörde av sig?
– Ja, det bokstavligen rasslade till av människor som ville ha stöd.
– Kanske hade de tidigare inte vågat prata på grund av rädslan för ett krasst bemötande av andra, som inte förstått att man kan ha en nära relation med ett djur.
Förra året ordnade Irja Wikström en träff i Ålidhemskyrkan i Umeå för sörjande djurägare, i år blir det 24 oktober.
Har du själv mist ett husdjur?
– Ja jag hade en liten katt som hette Bumbi-dino. Det visade sig att hennes hjärta var väldigt förstorat, och det var inte möjligt att rädda henne, så hon fick somna in. Det blev en väldig chock, kris och sorg och jag saknade någonstans att ”gå” med min sorg.
Har du något allmänt råd till den som mist sin hund?
– Alla upplever sorg på olika sätt och har olika behov i sin sorgeprocess. Det man kan försöka tänka på är att ge sig själv omsorg och ta hand om sig själv. Att vila, sova och äta är viktigt. Många har också behov av att ventilera sin sorg och saknad – att få berätta ...
– En del tycker det känns fint att gå till hundens favoritplats, kanske i skogen. Leta efter en fin pinne som hunden hade tyckt om. Se det där lilla i vardagen, som din hund hade sett och tyckt om – och som vi människor kanske aldrig hade lagt märke till utan dom...
– Men jag hoppas också att fler kyrkor öppnar upp kyrksalen för ljuständning, med möjlighet att ta med ett foto och få en stund att i kyrkrummet få sörja sin älskade djurvän.
