Vilken hundhjälte! På sitt första uppdrag hittade den sex-åriga golden retrievern Killian 18 levande människor under rasmassorna efter jordbävningen i Turkiet.
Text: Hélène Lundgren
Det var för drygt ett år sedan som larmet gick. Brandmannen Kiril Hristov arbetade nattpasset på Attunda Brandkår i Stockholm när han fick höra att det hade varit en stor jordbävning i sydöstra Turkiet och Syrien. Datumet var den 6 februari 2023.
–Jag visste att min räddningshund Killian var duktig och jag ville gärna testa hur han arbetade på riktigt i rasmassorna efter en jordbävning. Snabbt ringde jag runt till mina hundvänner för att se om någon ville följa med, men det var tyvärr för kort varsel för dem, berättar Kiril Hristov.
Kiril slog då en signal till kollegan och brandmannen Klaes-Ola Kolberg.
–På en kvart hade han bestämt sig för att följa med, trots att det var hans barnvecka, säger Kiril.
Klaes-Ola och Kiril började med att prata med sin arbetsgivare som snabbt gav dem sitt stöd till att åka. Genom föreningen “Blåljus i samverkan” organiserades raskt en insamling och de fick in 42 000 kr för att bekosta resan till Turkiet. Planen var åka ner tillsammans med MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), men de hade redan skickat spårhundar. Snart bestämde sig Klaes-Ola och Kiril att på eget bevåg åka ner som volontärer tillsammans med Killian.
– Det tog oss en dag att arrangera resan och på kvällen klockan 23 startade vi, berättar Klaes-Ola.
Tack vare Kirils son hade de mat för tio dagar, spritkök och vattensäckar packade och klara som de kunde ta med sig.
-Ja, han är en prepper! säger Klaes-Ola.
De bilade via Rostock och körde raka vägen ner till Sofia i Kirils hemland Bulgarien. Efter över 50 timmar körning nådde de till slut jordbävningsområdet i sydöstra Turkiet på torsdagskvällen. Där möttes av en stor internationell hjälpinsats, 3000 personer från 24 nationer var redan var på plats och hade satt upp läger. De första tio timmarna är avgörande vid en jordbävning. Efter två dagar är det fem procents chans att hitta överlevande.
Klaes-Ola, Kiril och Killian kopplades till den bulgariska frivilliga räddningsstyrkan. Redan vid midnatt åkte de ut på sitt första pass.
–Vi var där för att arbeta så vi piggnade snabbt till trots den långa resan ner. Genom den internationella samordningen fick vi hjälp av två turkiska tolkar som var både handlingskraftiga och lugna, berättar Klaes-Ola.
De åkte runt till olika drabbade områden i staden och sökte efter stora betongblock där det kunde finnas luftfickor under blocken, samt platser där räddningsarbetarna hade hört något ljud.
–När vi kom till en ny plats lämnade vi Killian kvar i bilen och gick först runt för att kolla säkerheten på platsen. Området rensades på folk för att minska antalet dofter för Killian och sen satte vi på honom skyddsskor på tassarna, berättar de.
Innan Killian började att arbeta måste de först kalibrera hans nos. Någon av de lokala räddningsarbetarna fick gömma sig så att Kilian kunde träna på att markera.
–Ibland arbetade han med koppel och ibland utan, och Kiril kunde dirigera Killian att röra sig till höger eller vänster. När Killian markerade att han hade funnit en person så viftade han på svansen och hela hans kropp började att röra sig, berättar Klaes-Ola.
–Han skällde med ett rent skall tills vi kom, och ibland kunde vi vara över 50 meter bort.
Efter att Kilian markerat gick de tillbaka till det bulgariska räddningsteamet som tog ut GPS-koordinaterna och informerade vidare.
– Sedan fortsatte vi att söka, så vi såg aldrig när någon person blev räddad. Men vi hörde att det tog 24 timmar att gräva ut den första personen som Killian hittade, säger Klaes-Ola.
Räddningsarbetarna använder sig av instrument med seismatiska sensorer för att kunna lyssna efter ljud i luftfickor. Med hjälp av mikrofoner kan de också lyssna efter ljud från människor.
–En våning under en betongplatta började Killian att skälla och räddningsteamet ville först inte börja gräva. De sa att de redan hade kollat av platsen med hjälp av instrumenten, säger Klaes-Ola.
Men på hemvägen blev de stoppade och räddningsarbetarna berättade att de hade hittat två personer som levde där Killian markerat.
–Då blir man lite rörd och kände att det verkligen var värt hela resan, säger Klaes-Ola.
Historien upprepade sig flera gånger. Killian, som kan känna doften av en människa ner till sex meters djup, markerade trots att områdes var genomsökt. Ytterligare en överlevande kunde hittas.
– Vid ett annat tillfälle gick vi ganska långt in i ett litet hål i en källare där Killian hade markerat, och nästa dag fick vi reda på att de hade hittat två levande personer där.
–Ett hus hade rasat, men vi såg en katt som kröp in i ett hål och skickade in Killian - där hittades en 11-åring, berättar Klaes-Ola.
Jordbävningen i Turkiet och Syrien förra året var en fruktansvärd naturkatastrof där minst 53 000 människor miste livet samt 130 000 människor skadades. Klaes-Ola, Kiril och Killian var på plats under tre dygn. Killian arbetade under 30 - 40 minuter i taget och fick sen vila.
– Det var ett stort område och många fler hundar hade behövts. Med facit i hand så hade det bästa varit att ha två hundar med sig, säger Kiril.
–Arbetet var mycket intensivt och vi fokuserade helt på vår uppgift. I lägret var vi bara när vi sov, på natten kunde det bli upp till 18 minusgrader, fyller Klaes-Ola i.
Klarade sig Killian från skador?
– Armeringsjärnen var ett problem, men Killian slapp skador. En gång satt han fast i en resårmadrass och metallen hade gått in i skon, men som tur var inte in i tassen, berättar Klaes-Ola.
400 timmar övningstimmar behövs för att träna en räddningshund
–Vi är mycket nöjda med de norska hundskorna som Killian använde när han sökte i rasmassorna. De var gjorda av ett skärsäkert gummi och var lätta att använda.
Vi sitter och pratar på brandstationen i Sollentuna och det märks verkligen att Killian blir jätteglad att träffa Klaes-Ove igen. Han är absolut Killians favorit.
–Hemma i Sverige är han en helt vanlig familjehund och lever med mina två barn som han gillar att leka med, förklarar Kiril.
–Han är styrd av mat, sin boll och han är mycket förtjust i sina tuggben, samt att följa med husse i bilen till jobbet, fortsätter han och skrattar.
Killian är en kraftigt byggd golden retriever på 30 kg som kommer från kenneln Be Lutraces i Värmland. Killian utbildades till räddningshund för över två år sen, och utbildningen tog 18 månader. Han är den färskaste av alla svenska hundar som har arbetat i ett jordbävningsdrabbat område.
–400 timmar övningstimmar behövs för att träna en räddningshund och Killian kan fortsätta arbeta som räddningshund tills han är nio år, berättar Kiril.
Kilian förtjänar verkligen beteckningen hjältehund. På de 18 platser som Killian markerade på hade han alla rätt, och de hittade levande människor på varje plats. Tolv personer genom att räddningsarbetarna först hade hört något ljud och sex personer hittade Killian på egen hand. Klaes-Ola, Kiril och Killian har fått ett hjältepris i Bulgarien och i våras fick de ett diplom från Bulgariens president.
- Vi ingår i “Blåljus i samverkan” och skulle gärna vilja ha fler internationella uppdrag i framtiden, säger Klaes-Ola. Med Killian!
