När Hanna Friberg skaffade hund med sin tidigare partner hände två oväntade saker. Först tog relationen slut kort efter valpköpet, sedan fick Hanna den kritiken som påverkat henne mest under hela sin karriär.
Hanna Friberg är ägare till taxen Hugo, men också en offentlig person i sitt arbete som influencer. När Hanna valde att skaffa valp var det ett gemensamt val med sin partner – men även med sin familj.
- Jag är ju uppväxt med hund. När jag sedan var i en relation och vi hade börjat kolla på lägenheter uppstod tanken, “men gud ska vi inte köpa en hund också?”. Sen så frågade jag såklart hur familjen kände kring det, för jag vet att jag lever ett speciellt liv med mycket resor. Även om jag och min dåvarande partner köpte hunden tillsammans, var det också ett gemensamt beslut med familjen. Det var nästan en familjehund fast min.
Under sin uppväxt har Hanna alltid haft just tax, något som gjorde valet självklart när hon själv ville skaffa hund.
- Jag älskar att promenera och var ute i naturen, taxar orkar gå lite längre än många andra små hundar, de har ändå kondisen så att säga, säger Hanna och fortsätter:
- Jag älskar också att det är väldigt mycket personlighet i en liten hund. Sen kan det vara en nackdel, de är sjukt envisa, det märker jag inte bara på min Hugo. Trots det tycker jag om att de är väldigt kärleksfulla och gillar att ligga nära, helst under täcket.
När Hannas relation med sin tidigare partner plötsligt tog slut strax efter valpköpet, befann sig Hanna ensam med en liten valp och alla ansvar som medföljde.
- Det var ett beslut som vi tog gemensamt, men jag kanske inte hade valt att skaffa en hund om jag hade varit ensam med tanke på det stora ansvar det innebär.
- Jag fick så mycket kärlek av Hugo när jag gick igenom mitt breakup, han blev verkligen en sån stor trygghet. Han fick mig att komma ut på dagarna och var verkligen min solstråle i alla de tuffa dagarna som jag gick igenom då. Han var lite min räddning från att jag skulle helt tappa det där. Han tog verkligen mig igenom den tiden.
I en tuff tid blev Hannas vardag plötsligt mer komplicerat då hon ensam behövde ta itu med situationer som vanligtvis hade delats med en partner.
Hon kunde inte lämna valpen själv för att göra ärenden och var ständigt uppmärksam för att se till att Hugo hade det bra, även under nätterna.
- Att bo i lägenhet och skaffa hund är kanske inte jätteoptimalt, det hade varit mycket lättare att bo i hus. Första tiden sov jag med strumpor, byxor och tröja på mig. Så fort han gnällde och ville ut skulle jag vara redo att så snabbt som möjligt göra honom redo och gå ut med honom.
- Vi gick ut och kissade varje timme. Man hann inte få saker gjorda, det var alltid något annat som kom före, att hela tiden ha full uppsikt på att han inte får i sig något han inte ska eller biter sönder något.
Inför valpköpet kände sig Hanna beredd. Hon sökte information på Youtube, investerade i ett program med en hundcoach för att lära sig mer om hundar deltog i valpkurser.
- Jag hade läst på så mycket innan, sen när det inte blev som alla sa att det skulle bli, som man hade föreställt sig, så kände man sig lite dålig. “Nu har jag gjort alla dessa grejer, men han gör ändå inte så som det stod att det skulle göra?”
Trots att Hanna också njöt av valptiden och beskriver den som en underbar omställning, var hon också transperat i sina sociala medier om de utmaningar hon mötte.
- Ingen hade pratat om hur mycket jobb det var med en hundvalp och jag var väldigt öppen med att berätta om hur jag tyckte att det var, både det positiva och det som jag tyckte var svårt. Jag ville bara ge en realistisk bild av att skaffa hundvalp. Då var det jättemånga som klagade: “varför har du skaffat en hund?”. Men man måste ju få tycka att saker är jobbigt även om jag är jätteglad att jag skaffade hund.
Samtidigt som många av hennes följare älskar att följa Hugos valpliv, har Hanna också mottagit en del kritiska kommentarer gällande hennes hundägarskapet.
- De kommentarerna har varit de värsta genom hela min karriär, säger Hanna och fortsätter:
- Jag har varit influencer i 15 år och fått massa hatkommentarer genom åren. Jag har lärt mig att borsta av det och inte bry mig. Men när det kom till just Hugo, de kommentarerna var faktiskt jobbiga – det gjorde mig så ledsen att folk trodde, eller tror, att han inte har det bra. Jag gör allt för honom, allt för att det ska fungera.
- Man vet aldrig, man måste nog vara lite försiktig innan man dömer andra och andras val i livet. Det är så dumt att göra det när man inte vet hela storyn eller hela sanningen. Folk borde vara lite mer ödmjuka.
- Sen tror jag att de flesta som skriver kommentarerna, de vet att min hund har det jättebra. Många vill bara skriva saker för att skriva saker. Jag tror inte någon har varit genuint orolig. Om man verkligen brinner för den frågan så kanske man istället ska fokusera på hundar som faktiskt har det illa, som faktiskt inte har det bra där dom bor.
