När en djursamlares hundar omhändertas får länsstyrelsen i uppgift att omplacera en del av dem till nya hem. Samlarhundar har ofta mycket svåra upplevelser med sig i bagaget. Om du funderar på att ta dig an en sådan omplacering finns det några saker du bör tänka på.
En djursamlares hundar är sällan vare sig pott-tränade eller socialiserade.
Många gör sina behov inomhus och en del av dem är väldigt skygga mot människor.
Det kan ta lång tid innan en skygg samlarhund vågar börja lita på sin nya ägare. Att du har det tålamod som krävs är viktigt.
En del samlarhundar tar kortare tid på sig att hitta någon ny de vågar ty sig till. Dessa hundar väljer ofta ut en eller två personer de bestämmer sig för att lita på – långt innan de vågar socialisera mer brett med människor i allmänhet.
En sådan hund kan utveckla så kallad hyperanknytning vilket innebär att hunden kräver ständig närhet med sin själs utvalda för att överhuvudtaget kunna hantera sin vardag.
En hund med hyperanknytning är mycket klängig och lider svårt av separationsångest.
Eftersom samlarhundar lever i mycket stora hundgrupper saknar de ofta resursförsvar. Har du flera hundar är det därför viktigt att du försäkrar dig om att din omplaceringshund får ha sin mat ifred. Så att den verkligen får i sig den näring den behöver.
Många samlarhundar är också överdrivet misstänksamma mot män. Vad detta beror på vet man inte riktigt. Men en teori är att merparten av djursamlarna är ensamstående kvinnor, vilket gör att många samlarhundar saknar erfarenhet av män.
Samlarhundar kan även vara svårtränade. Eftersom de aldrig tränats tycker de ofta inte att träning är särskilt roligt, som aktivitet.
Svårigheterna kan även ha biologiska orsaker. Samlarhundar lever ofta i svält och isolering, två faktorer som påverkar hjärnan neurologiskt så att hundens inlärningsförmåga försämras.
Näringsbrist, muskelförtvining, mask och andra parasiter är också ganska vanligt hos samlarhundar.
Som ny ägare till en hund som omhändertagits hos en djursamlare behöver du även vara beredd att ta hänsyn till att hunden du får hem kan ha mycket svåra känslomässiga upplevelser med sig i bagaget.
Precis som vi människor kan hundar som utsätts för trauma utveckla posttraumatiskt stress-syndrom, PTSD.
En hund med PTSD kan reagera oförklarligt starkt på vissa händelser och situationer om dessa påminner om något skrämmande de varit med om. Det är också vanligt att hundar med PTSD ger upp och blir helt avstängda och passiva.
"Lugnet" hos en sådan hund kan lätt göra att den upplevs som välmående och välanpassad, fastän den i själva verket mår mycket dåligt.
I vissa fall behöver PTSD behandlas med psykofarmaka för att hunden som drabbats ska kunna ta sig ur sitt skal.
Men det första man som ny ägare till en sådan hund ska prova är att försöka erbjuda hunden nya roliga upplevelser och skydda den från sådant som stressar den. Så att den vågar vara hund igen.
Att du lär känna hunden som individ är också viktigt. Så att du så snabbt som möjligt får kläm på vad just den hund du tagit dig an behöver för att må bra.
