Sol och värme, restaurangbesök i hundigt sällskap och mycket låga veterinärkostnader. Det kan vara stor skillnad på hundliv och hundliv, beroende på var i Europa man bor.
Boxern Oscar och labradoren Casper flyger fram över gårdsplanen i sin iver att hinna först fram till bollen som matte gång på gång kastar iväg. Solen är på väg ner över Medelhavet och i busken bredvid den turkosblå poolen stämmer syrsorna upp till orkester. Några hundskall hörs från grannhuset och hibiskusens stora röda blommor sprider sin behagliga doft.
– I Spanien är hundarna med överallt. Precis som med barnen så hänger de med som en naturlig del av familjen i alla möjliga sammanhang. I affärer och på restauranger, säger Catherine Högberg, som arbetar som certifierad utlandsmäklare på Fastighetsbyrån, i och runt den populära turistorten Torrevieja på den spanska sydostkusten Costa Blanca.
Här bor och verkar hon och hennes make Joakim, också han certifierad mäklare på samma byrå, sedan år 2019. I familjen ingår även elvaåriga dottern Olivia och hundarna Oscar och Casper.
Flytten till Spanien har varit en resa med en hel del vägbulor, men makarna har inte ångrat beslutet en sekund. De känner sig hemma här och det gör även deras hundar.
– Vi har haft nio hundar genom åren: sex stycken i Sverige och tre i Spanien. Som längst har vi varit utan hund i fem månader, vi kan uppenbarligen inte leva utan hund, säger Catherine och tittar på Casper som ger henne en hundig puss över halva ansiktet. Återigen svingar hon iväg bollen som den här gången råkar hamna i olivträdet.
Men hur är det då att leva med hund i Spanien jämfört med Sverige? Hur ser vardagen ut? Ja, det är en hel del som ser annorlunda ut, konstaterar Catherine och Joakim. I synnerhet när det kommer till veterinärkostnaderna. Det fick familjen tidigt erfara när deras första hund i Spanien, toypudeln Pablo, blev akut sjuk en nyårsafton.
– Jag åkte med Pablo till närmaste veterinärklinik. De röntgade honom och tog mängder med prover samt ordinerade medicin. När jag sedan skulle betala höll jag andan, det här var dessutom en storhelg. Men det landade på motsvarande 600 kronor, varpå jag seriöst undrade om något blivit fel. Men nej då, bekräftade damen i kassan, det stämde, berättar Catherine leende och slår ut med händerna.
Vid ett annat tillfälle drabbades Pablo av urinsten, varpå han opererades akut och fick stanna kvar ett par dagar för vård och observation. Kostnad: 1 600 kronor.
– I Sverige hade ett sådant ingrepp plus flera vårddagar ruinerat oss, säger Joakim.
Något annat som självklart påverkar tillvaron är vädret. Snö och slask kan man ju glömma, här är det sommar så gott som hela året om, vilket ger möjligheter men så även begränsningar. Under juni, juli och augusti måste hundpromenaderna ske på kvällar och tidiga morgnar för att skydda trampdynor mot den stekheta asfalten – och för att inte riskera att hunden får värmeslag. September till maj däremot kan hundarna istället vara utomhus hela dygnet, om man så vill.
– Oscar och Casper är ute väldigt mycket. Vi har byggt en härlig hage i trädgården åt dem. Och de dagar jag är på kontoret åker jag hem på lunchen och duschar av dem med trädgårdsslangen, vilket jag inte hade kunnat göra med ett vanligt jobb i Sverige. Vår dotter är ju också hemma tidigt på dagarna. Det är inte många timmar hundarna behöver vara ensamma hemma utan oss. Vi har hittat en struktur som passar alla i familjen.
I övrigt så upplever makarna Högberg att hundar är lite mer integrerade i det spanska samhället och det vimlar bland annat av rastplatser, som ofta är uppdelade för stora och små hundar.
– Nära kontoret där vi arbetar finns en rastgård som storleksmässigt är som en fotbollsplan och hundarna stormtrivs där. Det har även blivit en mötesplats för oss mattar och hussar, där man träffas och pratar, säger Catherine.
– Vi upplever att synen på hundar har förändrats sedan vi började resa hit på semester för 25 år sedan. Då hade folk i många fall hundar mest för att vakta och de fick bo på någon pytteliten bakgård. Nu ser man dem mer som familjemedlemmar, som i Sverige, och under förra året kom det också en ny tuffare djurskyddslag. Det ställs hårdare krav på både hundägare och uppfödare vilket är oerhört bra. Straffet för bland annat djurplågeri kan bli upp till tre års fängelse samt mycket dryga böter, berättar Joakim.
Medan vi pratar tar han fram en påse torrfoder ur skafferiet och googlar fram priset på sin mobil. Priset är ungefär detsamma som i Sverige men Joakim berättar att det blivit allt mer populärt att köpa hundmat av företag som lagar maten efter hundens behov och levererar hem till dörren.
– En veterinär menade att det är mer näring i en nermald armékänga än i vissa torrfoder så vi väljer foder med omsorg. Vi kompletterar också gärna hundmaten med laxolja, ägg och annat. Sedan har vi ett olivträd på baksidan och Casper äter glatt av de oliver som ramlar på backen. Han har den mest glänsande pälsen i hela hundparken, till och med veterinären har varit nyfiken på vad han äter, säger Joakim och skrattar.
Catherine funderar ett ögonblick innan hon svarar:
– Nej, faktiskt inte. Det enda skulle vara vår brunfluffiga toypudel Pablo som numera bor med min vuxne son i Stockholm. Det är en underbar hund, alla älskar honom. Men, det var min son som valde Pablo från början så det är egentligen hans hund. Vi skaffade då istället vår älskade Casper och sedan den glada skiten Oscar – två sköna karaktärer med glimten i ögat.
