Under sitt liv har Anna Knutson haft tre olika hundraser och idag driver hon en kennelverksamhet där hon föder upp just alla de tre raserna. Hälften av hundarna består av pomeranian, en hund med full fart och många idéer.
Hundarna och hundintresset har alltid funnits där för Anna Knutson. Under uppväxten fanns det en shetland sheepdog i familjen, vilket även blev hennes första egna hund, sedan kom en japansk spets in i hennes liv och därefter pomeranian, Kajsa.
– Ingen går att sluta med för att alla är så trevliga och mysiga på sitt sätt, berättar Anna Knutson.
Under många år arbetade Anna som arkeolog, men nu ägnas dagarna helt och hållet åt hundar där hon bland annat driver dagisverksamhet och är hundmassör.
– Jag hade hundar och intresset växte bara mer och mer. Jag brukar skoja att jag har gått över från att ha arbetat med de döda och till de levande.
Sedan 15 år tillbaka driver hon även Blackfalls kennel, i Kalmar, där hon föder upp just alla de raserna som hon växte upp med och haft genom åren.
Shetland sheepdog, japansk spets och pomeranian.
Totalt är det 14 hundar inom kenneln där exakt hälften är pomeranian. Kajsa, som var Annas första av rasen, är idag 13 år gammal.
– Hon är en härlig hund på alla sätt och vis, fortfarande pigg och glad. Det är totalt fyra generationer av henne som jag har här hemma där hon är mormors mormor till den yngsta som jag har nu.
Totalt har det blivit tolv pomeranian-kullar genom åren där den senaste flyttade till nya hem under sommaren.
– Rasen är speciell med sitt utseende och den härliga attityden. Det är två och ett halvt kilo åsikter med fluff på. De är glada, bestämmande och det är full fart, vilket är toppen när det är en sådan liten hund för annars skulle den lätt försvinna.
Pomeranian är den minsta varianten i sin rasgrupp där mankhöjden kan sträcka sig till 24 centimeter. Trots storleken är det en hund som är bestämd med vad den vill.
– De har mycket åsikter. Har vattnet i skålen tagit slut så hämtar de den och skäller på en, vill de vara ute längre så talar de om det och vill de inte ut och promenera då är det tvärstopp:
– Man får jämka lite med dem, självklart ska man lyssna på hunden men man måste också bestämma.
Något som snabbt märks av hos rasen är att den är matte- och hussekär och som söker efter närhet. Rasen kräver att vara aktiv och hittar mer än gärna på olika aktiviteter med just sin ägare.
Sett till pomeranians breda intresse passar de inom många olika hundsportsgrenar och träningssammanhang där det för Annas del handlar om bland annat spår, agility och hoopers.
– Det är lätt att tänka att de är så små och ska bäras runt i väskan, men de är inte designade för det. Utan de behöver jobba och det är viktigt att de får göra det, det finns mycket driv och hjärna. Pomeranians är intelligenta och vill gärna samarbeta.
I och med kärleken som rasen visar till sin ägare så är det en utmärkt sällskapshund, men de gillar även att prata och är duktiga på att se till så att läget är under kontroll.
– I århundranden har spetsars jobb varit att larma. Deras hjärna och beteende går i två steg där de först ser något som verkar alarmerande eller farligt och sedan skäller de och påkallar ägaren. Då är det upp till matte eller husse att ta hand om problemet eller att välkomna in gästen.
– Ingen hund skäller utan anledning, det gäller bara att reda ut vad som sker eller vad den vill.
Rasen lämpar sig för människor som lever ett aktivt liv, men framför allt som vill ha en trogen bästa vän konstant vid sin sida.
– Det som alla behöver tänka på när de köper en hund är att man ska ha hunden i ungefär 15 år. Livet kan se väldigt annorlunda ut och förändras mycket under de åren så det är viktigt att ta med i beräkningen om man är intresserad av pomeranian, men också hundar rent allmänt. Det är en ras som ska behandlas som en hund och få respekten som alla hundar förtjänar.
