Har din hund problem med magen eller urinvägarna? Eller lider den av vitaminbrist? Då ska du bege dig ut i rabatten – för att rensa ogräs.
Mitt i dina omsorgsfullt planerade planteringar växer
nämligen ofta en riktig superväxt, som för den oinvigde brukar vara allt annat
än uppskattad för sina egenskaper.
Det handlar om brännässlan – en växt många av oss vet att man kan koka god soppa och brygga te av, men som vi trots detta passionerat oftast försöker utrota helt från våra trädgårdsodlingar.
Som ätliga delikatesser är nässlorna som smakligast på våren och försommaren, innan de blommar.
Men växten är inte bara god att tillreda. Den är även fullproppad med nyttigheter, vilket gör den till ett enastående kosttillskott för både oss själva och våra hundar.
Nässlornas tarmrenande fibrer och antioxidantiska klorofyll balanserar känsliga magar och håller urinvägarna fria från irritation.
Järn, spårmineraler och vitaminer kommer med på köpet. Här finns vitaminerna A, C, D och hela B-komplexet.
Enligt Whole Dog Journal, som listat nässlans hälsobringande beståndsdelar, kan 100 gram torkade nässelblad innehålla 30,4 g råprotein, 2 970 milligram kalcium, 680 milligram fosfor, 32,2 milligram järn, 650 milligram magnesium, 20,2 milligram betakaroten och 3 450 milligram kalium.
Distributionen av nyttigheterna är dessutom busenkel.
Allt du behöver göra är att blanda ned ett finfördelat knippe färska nässelskott i hundmaten. Sedan är saken biff, eller vad man ska kalla det.
Nässlorna går även utmärkt att torka för användning under vinterhalvåret.
Det finns dock ett krux. Medan finfördelade och upphettade nässlor är helt smärtfria att stoppa i munnen bränns växten något infernaliskt när man kommer i kontakt med den utomhus, där den står på tillväxt!
För att du ska slippa att bränna dig är det därför en god idé att förbereda nässelskördandet genom att ta på sig en långärmad tröja och ett par ordentliga handskar.
Skulle du ändå ha oturen att komma i direktkontakt med den stickiga växten kan du testa att klämma ut lite växtsaft ur en hopknölad nässelstjälk och applicera saften på det irriterade hudområdet. Nässlans växtsaft innehåller nämligen lecitin, som kan lindra smärtan.
När man ger sig ut för att plocka nässlor ska man i första hand inrikta sig på de minsta skotten. Äldre nässlor kan vara sega och smaka bittert.
Som växt trivs nässlan bäst på ängsmark och i kväverika jordar. Om du inte har egna nässlor att tillgå är det alltså till sådana miljöer du ska söka dig om du är på jakt efter ett riktigt stort nässelfång.
Var bara noga med att hålla dig långt från diken och vägrenar. Nässlor som förorenats av bilavgaser och smutsig dikesgegga ger inte alls samma hälsobringande effekt som nässlor som plockats betydligt längre från ”civilisationen”
