Precis som vi människor, kan våra hundar må dåligt psykiskt. Hundar kan bli deprimerade. De kan även drabbas av posttraumatic stress disorder – PTSD – eller posttraumatiskt stressyndrom, som det heter på svenska . En del hundar kan till och med födas med gener som hos oss människor framkallar autism och ADHD.
Våra djurs psykiska mående har på senare år uppmärksammats alltmer av forskningen.
Att veta hur våra husdjur känner sig är viktigt när veterinärer och andra behandlare ska ta ställning till vilka behandlingsmetoder som bör användas, och vilka man bör avstå ifrån. Detta eftersom en del behandlingar skapar så stark ångest hos det sjuka djuret att boten riskerar att bli värre än soten.
Våra husdjurs psykiska mående är dessutom ofta avgörande för hur väl djuren fungerar i samhället. Eftersom våra hundar också påverkas starkt av vårt eget mående kan hundens psykiska status även ge en hel del information om hur dess ägare har det.
Forskning visar att våra hundars känsloliv är förhållandevis mångfacetterat. Därför är det fullt möjligt att din hund faktiskt drabbats av en depression om den verkat känna sig låg under en längre period.
Hundar som varit med om traumatiska händelser, som exempelvis krig, misshandel eller långvarig vanvård kan även utveckla PTSD – ett mycket påfrestande tillstånd som kan göra hunden såväl ångestfylld, aggressiv och deprimerad som extremt klängig och ömhetstörstande.
Vissa hundar verkar dessutom vara födda med en ökad risk för att utveckla autism och ADHD. Det är i vart fall en slutsats som vetenskapen dragit av det faktum att vissa hundar är födda med en genuppsättning som i princip är identisk med de gener som orsakar autism och ADHD hos oss människor.
Hur vet man då om man har en hund med psykiska problem?
Oftast märker man att något är fel. Hunden beter sig inte som andra hundar, eller kanske ens som den själv brukar bete sig när allt är som vanligt.
Det första du ska göra är att uppsöka veterinär. Många beteendeförändringar har sin grund i somatiska sjukdomstillstånd. Att din hund inte lider av någon kroppslig åkomma är därför viktigt att utesluta.
Visar sig hunden vara fysiskt frisk kan du börja misstänka att den inte mår bra känslomässigt.
Att hunden verkar deppig, ångestfylld, aggressiv, klängig och rädd eller allmänt svår att kommunicera med är ganska tydliga tecken på att allt inte står rätt till.
Att hunden är överdrivet foglig och lugn kan också vara en varningssignal.
En hund som har en väldigt sträng ägare och därmed tvingas leva i en värld full av förbud löper en överhängande risk för att bli deprimerad, vilket då visar sig i att den blir väldigt passiv och slutar ta egna initiativ, till exempelvis bus och ofog.
I dessa fall kan hundens dåliga mående uppfattas som att den är väluppfostrad och lugn, vilket kan leda till att depressionen inte tas på allvar.
Hundaggressivitet, plötsliga utfall mot okända, allmän misstänksamhet mot människor, ångest, total avstängdhet och passivitet eller oförklarliga rädslor för exempelvis plötsliga ljud eller rörelser kan alla vara tecken på att en hund drabbats av ett betydligt allvarligare psykiskt problem; posttraumatiskt stressyndrom – PTSD.
Tillståndet, som även kan uppträda hos oss människor, utlöses oftast av en plötslig och mycket traumatisk händelse. Men det kan även utlösas av den långvariga stress svår vanvård innebär.
Känner man till vad hunden varit med om brukar det inte vara omöjligt att lista ut vad som gett den PTSD. Är hundens bakgrund däremot okänd ökar svårighetsgraden markant.
Deprimerade hundar och hundar med PTSD behandlas dock på ungefär samma sätt.
När man kartlagt vad som stressar hunden allra mest, och gjort vad man kan för att eliminera den stressen, bör hunden erbjudas att delta i diverse roliga aktiviteter.
I arbetet med en hund som mår dåligt är det viktigt att man visar hunden respekt, genom att vara lyhörd för vad den vill och inte vill. Men även om det är fullt möjligt att vovven till en början tackar nej till aktiviteterna som föreslås, är det viktigt att alternativet att engagera sig i något positivt hela tiden finns, så att hunden kan hänga med på det roliga den dag den känner sig redo.
Att engagera hunden i mer traditionell träning brukar också vara bra. Så länge hunden i första hand får träna på sådant den behärskar väl.
En ganska vanlig orsak till depression hos hundar verkar vara att vi människor ställer för höga krav på dem, så att de nästan enbart får bannor, endast undantagsvis får beröm och i princip aldrig får bestämma själva vad de vill göra. Det kan skapa en inlärd hjälplöshet hos hundarna, som på sikt ger upp och blir passiva.
När det rör sig om PTSD kombineras ofta hundens dåliga mående med en utpräglad brist på tillit för människor. Vissa traumatiserade hundar är så rädda för människor att det är omöjligt att komma dem nära utan att sedera dem.
Karolina Lasses på föreningen Hundstallet möter ganska många traumatiserade hundar.
– På Hundstallet tar vi emot många hundar med svåra upplevelser i bagaget. Det första vi gör är att låta den traumatiserade hunden landa i sin nya miljö. Genom att behandla den med vänlighet och tillit brukar det oftast gå ganska fort att få hunden att tycka att åtminstone en person är okej, säger hon till programmet Hund och katt i Sveriges Radio P1.
När hunden väl lärt sig att lita på en människa brukar det sakta men säkert gå att lära den att lita på fler.
Vissa hundar är så svårt traumatiserade att de inte går att rehabilitera, och i de flesta fall är hunden som utvecklat PTSD svårare än andra hundar att dressera. Det gäller även de hundar vars PTSD är behandlingsbar.
Att man som ägare kan acceptera att man har att göra med en hund med särskilda behov är viktigt. Det gör det lättare att fokusera på att träna den hund man har, till att fungera i den vardag den enskilda hunden förväntas fungera. Ju högre träningsmålsättningar man har desto mer ökar risken för att kraven på den traumatiserade hunden blir för höga.
Allt dåligt hundmående beror emellertid inte på det vi brukar kalla psykisk ohälsa. Vissa beteendeproblem verkar ha strikt genetiska orsaker, i form av neuropsykiatriska funktionsvariationer som autism och ADHD.
Ja, du läste rätt. Precis som vi människor kan våra hundar ha en så kallad NPF-diagnos.
Sådana hundar kan också vara svårare att träna i enlighet med traditionella målsättningar.
Att en hund får en neuropsykiatrisk diagnos är än så länge mycket ovanligt. Därför finns ännu ingen regelrätt behandlingsstrategi för hundar med NPF-diagnos.
Men precis som i fråga om depressioner och PTSD kommer man som hundägare ganska långt om man behandlar hunden med NPF-diagnos på ungefär samma sätt som man skulle behandla en människa med samma funktionsvariation.
Sammanfattningsvis kan alltså våra hundar drabbas av flera olika typer av psykiska och neuropsykiatriska problem som även kan drabba oss människor. Det finns också ganska mycket man som ägare till en hund med sådan problematik kan göra för att hunden ska må bättre.
Räcker det inte med att anpassa hundens vardag kan den vara i behov av medicinsk behandling. Flera kosttillskott har visat sig vara verksamma. Tryptofan (som finns i äggvitepulver) och vitamin B6 (samt resten av det så kallade B-komplexet) är två av dem.
En del hundar kan även vara i behov av psykofarmaka, i form av antidepressiv medicin som ökar halten av signalsubstansen serotonin i hundens hjärna. Serotoninet kan hjälpa hunden att känna sig mindre stressad och ökar dess känsla av välbefinnande.
Den som överväger att medicinera sin hund med psykofarmaka bör dock först ha rensat bort de värsta stressfaktorerna från hundens omgivning och försökt få den att må bättre genom aktiviteter som stärker dess självkänsla.
Viktigt att veta, är att psykofarmaka inte passar alla hundar. Därför bör alla beslut om medicinering med sådana preparat fattas i samråd med kunnig veterinär.
Källa: Hund och katt, Sveriges Radio P1
